Dagens tankeställare...

Har precis avslutat en kvällsföreläsning om kulturella skillnader i USA...så otroligt intressant att höra på resonemanget kring hur man ser på olika folkgrupper här i landet och hur lite många vet om världen utanför USA:s gränser... att lyssna på dessa diskussioner gör att jag som svensk känner mig tacksam över det mång-kulturella samhälle vi lever i och hur mycket vi vet om världen utanför vår egna gräns. Jag blev väldigt imponerad över en av föreläsarna; en somalie-amerikan som flytt inbördeskriget i Somalia på 1990-talet och som hade mycket tänkvärt att berätta...dels om livet som flykting och dels om de kulturella problem som uppstår i vårdandet av en somalie som patient. För hur ska en människa egentligen kunna lita på någon när den fått sin familj mördad av någon som den trodde var sin vän och sedan tvingats fly från allt för att komma till ett land där man vare sig känner till språk eller kultur....?!! och hur ska vi inom sjukvården kunna vårda någon som inte känner att den kan lita på personen som säger att den är där för att hjälpa...??! Ständigt aktuella frågor som jag tycker vi alla bör fråga oss och bära med oss i vår vardag...oavsett var vi jobbar eller vem vi möter...

Vad gör man egentligen i Columbus?!

Solsken idag så Rachel och jag passade på att ta en långpromenix för att utforska området....det är mycket; gå inte här...gå inte där...men i solsken ser områdena inte så farliga ut, så vi traskade på i godan ro. Här är områdena typiskt amerikanskt uppbyggda, i fyrkanter så raksträckorna bli enormt långa när man ska gå en bit...

Lååånga raksträckor....

Courtney hade berättat om en botanisk trädgård inbyggd i ett jätteväxthus och...japp vi hittade dit efter en felpromenad till nån gigantisk kyrka som vi misstog som växthus (sorry!)... Den botaniska trädgården var väl värd ett besök, men kom kanske inte till sin rätt riktigt eftersom jag för en månad sen traskade omkring i den riktiga regnskogen i Thailand, men det var ett trevligt söndagsnöje iallafall. Promenaden fortsatte sedan in till downtown i Columbus, promenaden tog väl en dryg timme och det va raksträcka hela tiden haha så vilse behöver man knappast gå. Väl i downtown planerade vi för intag av sen lunch men som vi misstog oss då allt, och då menar jag ALLT (inklusive Subway) tydligen är stängt på söndagar...så vi tog bussen hem till Bexley igen och checkade in på vårt stammishak lokalpuben, garanterat säkert kort med bra mat och bra service och en massa gott att dricka!

Härlig kombination av glas och fina växter i botaniska trädgården

Rachels perfekta outfit för besök i den tropiska regnskogen haha

Jag har allvarligt funderat på vad folk gör här i Columbus och under den gångna veckan har jag fortfarande inte kommit fram till nått riktigt svar mer än att dom äter en massa mat, går i kyrkan och åker bil...det finns inga affärer med gångavstånd, inga bra busskommunikationer, inga direkta sevärdheter och inget annat direkt att göra eller som staden är känd för (om nån vet någe får ni gärna tjoa till...). Men...det är ändå ganska mysigt här, trevliga små hus, mysiga områden (förutom de områdena man ska undvika) och trevliga människor...uppväger det mesta faktiskt!! och man får ju m ycket skolarbete gjort när man inte har så mycket annat att göra. ...sa jag förresten att vi bokat biljetter till New York till nästa helg *hihi*...?!

Gammalt möter nytt i Columbus

Dagens smartaste drag måste ju ändå vara när jag köpte 32 flaskor vatten i affären för att sedan va tvungen att bära hem dom, vilket är några kilometer...jag har verkligen träningsvärk i armarna nu, dom känns två meter långa så jag känner mig som en liten apa för tillfället haha!! Undra va folk tänkte när dom såg mig komma släpandes på mitt vatten haha, dom kan inte tro att jag är riktigt klok...det bjuder ja på!! Ha det gott så hörs vi snart igen...

En slapparlördag...

Sovmorgon idag...lovely och välbehövligt efter att ha firat första fredagskvällen här i U.S på puben (avancerade från Corona till Guiness, godkänt??!)! Blev dock väckt av telefonen, det var Jennie, som driver elderly-care-center, som ringde och undrade vad vi gjorde och om vi ville åka med till ett shoppingcenter en bit härifrån. Dock va varken jag eller Rachel vakna nog att haka på men det är underbart att alla tar hand om oss så bra här! Blev ett långt träningspass i gymmet istället, va alldelens ensam där idag...ingen som tränar på lördagsförmiddagar tydligen haha! Sen blev det en sen lunch med vår roomie Courtney och en kompis till henne på en turkisk restaurang här i Bexley. God mat och trevligt sällskap, precis vad man behöver en slapparlördag...

en tripp i tvättstugan...blir man hungrig kan man ju alltid köpa någe i automaterna som finns precis överallt

Fortfarande inget internetkonto, så det blev till att gå till coffe-shop för att ta kontakt med omvärlden! Vi hoppas på att få vårt konto imorrn eller måndag eller så fort som möjligt...underlättar ju lite om man kan ta kontakt med omvärlden utan att behöva springa iväg och sätta sig på cafeét hela tiden (irritationsmoment...ja!)... För jag kan lova att man behöver internet när man pluggar utomlands och på distans.

Nähepp...åter till pluggandet! Kort inlägg idag, ni får läsa dom tidigare inläggen om ni vill roa er mera ;-) Hoppas ni haft en bra dag, oavsett var i världen ni befinner er! och så skoj att så många har hittat tillbaka hit till bloggen!! kram på er

Låt mig presentera clownen Em...

...för idag stod det thai-chi på schemat på elderly-care club...har aldrig provat och Judy (en av de som driver stället) sa lite skämtsamt innan passet startade "oohhh you´re in trouble...!!". Hur svårt kan det va tänkte jag i min enfald, jag menar vi snackar pensionärs-thai-chi??! Ack va jag bedrog mig! Vad är det med pensionärerna här...dom måste vara muterade på nått sätt för dom är ju bäst på allt, inklusive thai-chi. Krockade nästan med gubben framför/bakom/på sidan om mig (snurrade mestadels åt fel håll), viftade med armarna och försökte fokusera på fotarbetet och att försöka undvika att få det till att bli nån form av thaidans...å bet mig i tungan för att inte börja gapskratta! Gick väl skapligt tills hela gänget vände åt vänster i nån rörelse och jag insåg att min strategiska placering längst ute i vänstra hörnet nu lett till att jag stod längst fram...bara improvisera med några hoppeli-hoppsan-steg, roade iallafall pensionärerna och det va ju alltid någe, själv va jag alldelens svettig! Hade detta filmats hade det garanterat vunnit pris i dolda kameran haha för jag har aldrig känt mig så lost och okoordinerad i hela mitt liv... Tittade på klockan åtskilliga gånger, halvtimme blev heltimme och heltimme blev hel och halvtimme innan passet va slut (man kan ju inte ge upp right!?) och när passet äntligen va slut kände ja mig stolt att jag varken hade slagit ner nån eller hade krockat me något annat än några stolar som stod ostrategiskt placerade bakom mig...

Här är elderly-care-club

Dagens program; lyllos dom som åkte till Karibien idag

Dagens work-out

Efter praktikdagens slut begav vi oss till Columbus city. För att ta sig dit måste man åka buss genom slumkvarteren som ligger mellan Bexley och Columbus. Här dök det upp en massa skumma typer och dörrarna hade skotthål i sig...inge konstigt med det, vi är i en äkta amerikansk stad så det är väl så det är misstänker jag...ett är då säkert, tänker inte gå själv genom dessa kvarter vare sig det är ljust eller inte!!

Columbus som stad va en rätt trist historia...kanske för att det blåste och va kallt...men vi gick och gick och gick och hittade faktiskt inget av intresse mer än Starbucks! Men nu har vi iallafall varit där så nu kan vi med gott samvete resa till andra städer över helgerna...

Columbus

Dagens skylt

Nu ska jag gå och träna...sen blir det fredagsmyys på puben här i Bexley -- just because we´re worth it!!

Vem är det som aktiverar vem egentligen??!!

Nu är vi igång på riktigt!! Praktikdag nummer ett på schemat och deltagande i aktiviteterna på en elderly-club. Vad är då en elderly-club undrar ni säkert nu....ja alltså jag kommer inte riktigt på den svenska motsvarigheten, tror faktiskt inte att det finns nått liknande i Sverige. Synd, för konceptet är bra och pensionärerna uppskattar dagarna här väldigt mycket (fanns likadant i Bangkok faktiskt, lika uppskattat här...kanske nått vi i Sverige borde ta efter...). Alla över 55 är välkomna till elderly-club, som riktar sig till både friska äldre samt äldre med olika sjukdomar och handikapp. Målsättningen är att pensionärerna (får man kalla 55+ are det förresten...hoppas ingen blir ledsen nu, men det är så dom kallas här...) inte ska sitta ensamma hemma utan ska träffa folk, motionera, resa (några varit i Sverige, några drar till Karibinen imorrn...) och aktivera hjärncellerna...allt för att förebygga sjukdomar. På dagens schema stod fix och trix i en träverkstad, spanskakonversations lektion samt work-out dels i aerobic format och dels i lugn variant för äldre äldre med exempelvis reumatiska problem. Rachel och jag var med och deltod i typ allt...spanska-konversation (ja...vi gjorde vårt bästa....spanskan är lite ringrostig kan jag lova efter att ha legat i vila ett par år men det lossnade mer och mer tjoohoo!!) sen blev det aerobics a la amerikansk träna-hemma-video fast med instruktör på en scen som hejade på och instruerade och det va ett tufft pass vill jag lova, med gummiband och allt...herrejisses å åttioåringarna skuttade glatt omkring och var vigare än vigast...jag kände mig smidig som ett kylskåp och skyllde på att jag dagen till ära hade jeans, svårt att ordagrant slå klackarna i taket då....men tanterna i trikåer, ja dom kunde garanterat slänga benet bakom nacken, det är ett som är säkert! Efter en timmes skuttande (smart val att ta stickad tröja idag, verkligen nöjd med mitt val) så var det typ fem minuters paus innan nästa pass....både Rachel och jag undrade hur vi skulle orka...nu var det det ännu äldre gardet som strechade och gjorde diverse uppmjukande rörelser och även här var det svårt att hänga med....underskatta aldrig en amerikansk pensionär, det är ett som är säkert! Medan tanterna (och farbröderna; som spelat wii - fit och biljard medan tanterna studsade runt....) tog sina bilar och körde hemåt (plat in tha matt) så väntade jag och Rachel ihärdigt på bussen som skulle ta oss tillbaka till campus igen...å vi väntade å väntade å väntade....enligt information från dom som aldrig åker buss går den var 20e minut men vi stod väl å väntade i över en timme...har jag talat om att det har spöregnat precis hela dan och varit sådär grått och kallt som jag annars bara trodde att det kunde vara i England...inte...??!! Jo men precis så var det! Å var vi svettiga innan så var vi som två förfrusna isbitar när bussen äntligen dök upp *note; imorrn ska vi ha lite bättre koll på busstiderna så vi vet när vi ska ställa oss vid vägen och vänta*. Ja, för imorrn ska vi tillbaka igen...tror det stod thai-chi, mer work-out och ännu mera spanska på schemat...ser fram emot att träffa alla söta pensionärer igen, man lär sig massor av att sitta och prata med dom nämligen, är det några som kan landets historia och som kan informera oss om hur det är att vara äldre här i USA...ja då är det dom!

hopp å hej här är det bara hänga på

stilstudie a la Rachel, som faktiskt fyller år idag HURRA HURRA HURRA!!

yeeey!!

Trött som en jag vet inte vad och stelfrusen som en pinne kom vi upp till vår lägenhet bara för att mötas av en lapp att varmvattnet var tillfälligt avstängt hela eftermiddagen...fine!! Saknade återigen mitt duntäcke men rullade in mig i diverse filtar och mys-sockor a la Guldklimpen (dom är GUULD verkligen, tack Marie och co!!) och höll precis på att somna (Rachel snarkade redan haha!) meen icke...fick ett tillfälligt ryck, slog upp studiehandledningen och roade mig med att skriva ett av kursens inlämningsarbeten från början till slut! Sweet!! När jag var klar hade jag tinat upp och bestämde mig för att ta en sväng till gymmet för lite mer work-out å nu har jag kraschat i CrusaderClub, ett av de få ställena vi har internet då våra wifi konton fortfarande inte är klara....hoppas dom är klara tills imorrn, känner mig lite off när jag bara är inloggad på riktigt på kvällarna när alla hemma i Sverige ligger och kojar...

Nähepp hörrni...ska återgå till vår lilla korridor, vi är inbjudna på nått event här nu på kvällskvisten, skoj att träff lite nya människor!! Hepp hepp!! //Em

En sorgsen liten onsdag...

Känner mig lite splittrad och väldigt ledsen idag...livet är inte rättvist! Blev väckt av telefonen och tråkiga nyheter hemifrån under natten...det är många som jag skulle vilja ge en stor kram idag, tänker på er alla!! Ibland känns det lite extra att man är långt borta...

För att samla ihop tankarna lite begav jag mig till gymmet för lite förmiddagsträning. Amerikaner verkar ha en förkärlek till tv-apparater, dom finns liksom överallt och likaså på träningsredskapen....känns ju lite extra latjo att träna och titta på tv samtidigt haha!

Träningsarenan på campusområdet

Hade hela träningssalen för mig själv *lyx*

Välkomna på en liten rundtur på campusområdet

faculty of nursing

Arenan från utsidan

Här bor vi...

Sen blev det en eftermiddag fylld med information, information och ännu mera information... Praktikinfo, info om staten Ohio, info om USA i det stora hela och en massa annan information! alla är så fantastiskt intresserade, hjälpsamma och vänliga här och allt går så fantastiskt mycket enklare än hur jag haft det dom senaste månaderna i Bangkok! Känns faktiskt riktigt ovant när man inte stöter på en miljon hinder hela tiden...Kommer bli minst sagt intressanta månader här i USA och både Rachel och jag mucho nöjda med upplägget över hur vår praktikperiod kommer se ut... Imorrn drar vi igång; två dagar på elderlycare-club står på schemat denna vecka...dit ska vi alltså ta lokalbussen imorrn bitti, kommer bli intressant och se var vi hamnar för just den biten med att hitta känns ju fortfarande rätt oklart, men vi lär oss sakta men säkert!

Kvällen har spenderats på lokalpuben som serverade mac'-n-cheese åsså öl förståss, Rachel slog till på en hamburgare...dåligt med chang här, fick bli corona istället haha! Ha det så gott så hörs vi snart igen... kraam! ...och var rädda om varandra... //Emilie

Amerikaner för dummies...

Jag är trött! Jättetrött faktiskt...och jag är inte jetlaggad, jag är fullproppad med information... Redan imorse mötte vi upp den internationella kordinatorn, Jennifer, här på Capital. Genomgång av Columbus som stad och av alla viktiga papper...och det här med papper...det är liksom hur många som helst och jag blir inte klok på nått av detta. Det är formulär, visapapper, hälsodeklarationer, information, adresser och snälla-stäm-inte-mig-papper i en salig blandning och enligt Jennifer är alla papper ungefär lika viktiga...Ett papper som vi fick i dagens informationsbibba var hysteriskt roligt, det är verkligen ett papper om Amerikaner för dummies...eller vad säger ni om rubrikerna; att få kontakt med en amerikan (...say Hello), hygien (...american people have very sensitive noses, please use parfume and wash you clothes daily) och nått som kan tolkas som en datingsida...Jag dör!! Toppa detta med informationen om alla ställen vi absolut inte alls får vandra omkring i, exakt beskrivning om hur man åker buss (är ni osäkra på var ni ska/kan kliva av, fråga chaffisen) ring security telefonnummer 666(!!) så möter dom upp er om ni känner er oroliga för att gå över campusområdet själva så förstår ni kanske vilken nivå vi befinner oss på...dom är verkligen rädda för allt som är en aningens annorlunda dom här amerikanerna, okej jag förstår att samhället här är tuffare än det vi kanske är vana vid men det går lätt till överdrift. Men dom är rätt söta ändå och mer hjälpsamma människor får man leta efter. Efter en källarinventering så var vi försedda med kaffekokare (jiiippiii!!), porslin och diverse andra användbara saker...sen var det lunchtajm, vi åt i skolans matsal som enligt Jennifer serverade mer hälsosam kost...hälsosamt och hälsosamt, allt är ju relativt kan jag säga...pizza, hamburgare, mexicanska burritos, pasta eller grillat med pommes och sen glass, kakor och våfflor...bara lite av det som erbjuds. Det hälsosamma består troligtvis i en salladsbuffé...det var det enda nyttiga ja kunde hitta iallafall...Som tur är finns en stor sporthall här på campusområdet med gym, olika motions- och styrkepass, yoga, löpband, tennis och allt annat man kan tänka sig, gratis för oss som är studenter här på Capital. Kan dock meddela att rätt många fler här på området skulle behöva hitta till gymdelen då midjemåtten på många här är likvärdigt med deras längd...

Om amerikaner för dummies...

Eftermiddagen har spenderats med en trevlig student som kört runt oss till diverse butiker (för man kan ju inte gå...det är ju kallt...). Projekt skaffa amerikanskt sim-kort till svensktelefon blev en fantastisk följetong då det inte alls var så himla enkelt som i resten av världen...efter besök i fyra olika butiker blev det blev till att köpa nya telefoner för att få det att fungera...fick dock en skaplig deal och känner mig bara lite lurad men men det är väl smällar man får ta...maniana!! Vill ni ha mitt amerikanska nummer får ni maila eller skicka ett meddelande på facebook...

storshopping

nyinskaffade mobiler samt...SVENSKT KAFFE :-)

...å inbrottssäkra förpackningar, våld löser alla problem haha

Efter att ha rensat mataffären...eller iallafall införskaffat frulle och diverse nödproviant så begav vi oss på en snabbsightseen i Columbus stad. En typisk liten amerikans stad, vi ska ta bussen dit nån dag och vandra omkring lite mer...för vi bor nämligen i Bexley, ett litet sömnigt samhälle 10 minuter med bil utanför Columbus. Här finns med snabbmatsrestauranger, pubar, cafeér, glasscafeér och bagerier och...ja det var väl ungefär det! Columbus däremot har ett par shoppinggallerior, annars är det ju en timme med flyg till New York city så det ska nog inte gå nån större nöd på oss haha!

pssst....såhär bor jag förresten...detta är nämligen min lilla lya!

Ska göra lite nytta nu...imorrn ska vi möta upp vår praktikansvarige och får mer information om våra praktikplatser...mucho intressant att höra vad som är planerat! Hörs snart igen!! kramar från Em

The eagle has landed!!

Ena stunden befinner man sig hemma i Svedala, nästa stund i ett främmande land där man har noll koll på allt och inget! ...och ändå måste jag få erkänna en sak; I loooove my life!! Robin agerade nämligen eminent taxi imorse, vi körde inte fel en endaste gång och jag var på Arlanda i god tid....checkade in mina väskor, naturligtvis hade det blivit någe knas med min internetincheckning men det löstes rätt skapligt ändå måste jag erkänna, blev nämligen uppgraderad till första klass så jag tänker knappast klaga...Rachel (min nuvarande teamkollega och resekamrat) lyckades även hon checka in alla prylar och sen var det bara bege sig till säkerhetskontrollen. Ett ställe som för min del aldrig kan förknippas med någe annat än åååångest, ångest och ännu mera ååååångest!! Man ska plocka av sig allt som eventuellt kan innehålla minsta lilla metall, byxorna ska man hålla i så dom inte ramlar av när man tar av sig skärpet och lådorna som alla småprylar ligger i hinner alltid igenom röntgen innan man själv hunnit fram och kan ta emot vilket resulterar i att hälften av ens prylar hamnar på golvet i en salig röra....och samtidigt ska man se sådär lugn och avslappnad ut så vakterna inte tar en för att va en nervös stackars terrorist...idag gick inget rätt kan jag lova....grejerna rullade iväg in i röntgenapparaten, jag, med byxorna på trekvart stövlade igenom säkerhetsbågen och kom precis på när jag gick igenom att jag hade telefonen i bakfickan *fuck*....bara backa, få en ny låda (samtidigt som dom andra säkerligen orsakat kö på rullbandet...) och gå igenom bågen igen...*fuck igen*....vakten talade vänligen men bestämt om att "det lyste rött om hela dig, vad har du mer på dig...?!", backa igen....fundera...klockhelvetet (jag som aldrig brukar ha klocka)...ny låda (mer grejer på golvet)....lyste rött igen....backa...ta av sig skorna och skicka i ytterligare en låda (nummer sex eller sju...) och vakten talade ännu mera bestämt om att jag nu skulle ta en ordentlig funderare på om jag hade mera saker som kunde indikera på metall...plockade bort hårsnodden, nått kvarglömt mynt i fickan samt fick lämna min tjock-tröja... Smög igenom bågen, vakten bara skrattade....clear, nu kan du samla ihop dina saker!! Kändes som sällskapsresan; kolla terroristen *suck*, troligtvis hade jag lämnat mer än ett svettigt fotavtryck på golvet. Här försvann alltså min tilltänka äta frukost och dutyfree-shopping-tid...bara gå raka spåret till gaten. Stackars Rachel hade inte mycket mera tur hon, hon åkte på visitering och genomgång av medhavt handbagage till kommentaren "ska man åka till USA så ska man...". Vi hann iallafall med planet. Som plåster på såret så kunde jag bädda ner mig i mitt förstaklass-säte med extra allt...eller...sätet brevid mitt va ledigt så fick ett dubbelsäte, dubbla filtar och dubbla kuddar!! Lyx!! Å sov det gjorde jag innan vi taxat ut från gaten...

Sisådär 8 timmar senare landade vi i New York och nästa punkt på ångestlistan uppdagade sig; immigration! Efter hur många skräckhistorier som helst där folk hamnat i förhör, blivit nekade inträde och blivit av med ägodelar så var det en nervös Em som klev fram till immigrationvakten...Hade dock garderat mig med tre kopior av varje papper som möjligtvis kunde vara viktigt och några leenden senare så var passet stämplat och jag var påväg in i drömmarnas land! Tjooohoo!! Å även om jag fick svara på en och annan idiotfråga så gick allt bra mycket smidigare än vad jag vågat hoppas på...

En liten tripp med skytrain senare, och återincheckning av bagaget (blev inte av med mitt knäckebröd eller mitt kaffe tjoohoo) så var det dags för nästa flygtur....trodde vi...planet var nämligen försenat...om det berodde på ärtsoppan till dimma eller de meterhöga plogvallarna snö (!) på landningsbanan vete sjutton...bara att snällt vänta iallafall. Planet som slutligen anlände var ett av de sötaste jag sett i public traffic...eller som Rachel utbrast när vi klev in i det; är detta en ubåt eller vad??!! Två + ett säte, jag fick ducka för att inte slå huvudet i taket och handbagaget fick inte vara med inne i kabinen utan samlades ihop utanför planet för att paketeras i bagadeutrymmet under planet...så litet var det...Lät även skrämmande likt ett radiostyrt plan och turbulensen i luftrummet medförde att det var en tämligen bumpy resa haha körde på thaimantrat; det är bara slappna av och låta det hända! Tror även att piloten övningskörde...jo jag är övertygad om att jag såg en övningskörningsskylt bakpå planet, för landningen var den lustigaste på länge då det gasades och bromsades och vi åkte neråt och uppåt och neråt igen samtidigt som det var tusentals luftgropar haha! Ner kommer man ju alltid och snart så hade vi äntrat Columbus Airport i Ohio.

Ser ut som vårt miniplan blir uppätet av landgången haha

....som i en ubåt...

En lustig prick tillika professor mötte upp och och körde oss till skolan och vårt boende...och nu ska det levas studentliv a la America bara så ni vet...vi bor i nån form av korridor...typ...där vi har varsitt litet rum med delat kök och dusch och toalett med en annan amerikask art-tjej som förövrigt verkar hur trevlig som helst! Vår guide för dagen (den lustiga pricken tillika professorn) bjöd på mat på lokalpuben (gigantisk hamburgare som enligt pricken/professorn/guiden inte alls var så mycket mat för en amerikan men som gav både Rachel och mig matlåda till imorrn...) och som nu har försett oss med diverse nödvändig information samt en karta över campusområdet, som är en aaaaniiingeeens större än området MDH.

Nu har jag äntrat ett av cafeerna här på campusområdet, där jag lyckligtvis har internettillgång då mitt konto för skolans internet tydligen inte är registrerat ännu...Har dock inte varit helt genomtänkt i min packning och glömt den lilla detaljen adapter så vete tusan hur länge mitt batteri kommer fungera men men det får bli morgondagens problem att lösa...Det är nämligen 22 timmar sen klockan ringde hemma hos min syster och jag känner att John Blund är på besök och ska jag inte tvärslockna här framför datorn med min Starbuckskaffe i handen så är det nog snart dags att bege sig tillbaka till mitt lilla rum och unna sig lite skönhetssömn...Nu vet ni iallafall att jag inte är påvväg hemåt igen pga nekat inträde utan att jag faktiskt är på plats i USA. Imorrn bitti har vi ett möte med en av våra kordinatorer och sen verkar det som allvaret drar igång på en gång...Detta kommer minst sagt att bli intressant!!

Kan skriva hur mycket som helst...meeen....ni får mer info om det här placet imorrn!! Natti...eller godmorgon...eller hur sjutton det nu blir, välj själva! //Em

Mot nya äventyr...ByeBye Sverige!!

Jaha...snart är det dags!! Att krascha i en soffa, slötitta på Mamma Mia och äta Stiltonost tillsammans med världens bästa syster med familj känns rätt lyxigt efter de senaste veckornas stressande... Men...summa kardemumma har jag på tre veckor på hemmaplan hunnit med att opponera och slutföra min C-uppsats, haft tre seminarium samt två salstentor. Det har gått för runt kan jag lova, fick skönaste kommentarerna på jobbet idag; Emilie, du är ju alltid arg när jag möter dig kontrades med kommentaren Emilie, vad skrattar du åt...haha sammanfattar senaste stress-veckornas tillvaro ganska så väl, humörsvängningar mak mak! Å ändå har jag inte hunnit med hälften av allt jag velat under veckorna hemma....!! Meen....nuså är det färdigflängt på svensk mark, imorrn bitti lyfter planet mot nya äventyr, 10 veckor i USA står på schemat och....ja....det är väl ungefär så mycket som jag vet i nuläget. Thailändsk maniana....har ingen aning om var jag ska bo, var min skola egentligen ligger, var jag ska ha praktik, vad det är för väder (jo jag har kollat klart.se men vem sjutton kan lova att det stämmer...?!)...ja det enda jag vet är att jag ska bli uppmött på flygplatsen av...nån...som jag inte har en blekaste aning om vem det är...men nervös, det är jag bara för mötet med de muterade amerikanska immigrationvakterna i N.Y där jag ska konventera till tillfällig amerikan...dom vill man ju inte ha nått otalt med direkt haha! Säger som jag brukar; det löser sig....väskorna väger iallafall inte över maxvikt vilket innebär att jag får plats med mera kaffe och det är positivt!

Kommer sakna er alla!! ...det finns även några personer som jag sänder extra många tankar och styrkekramar till... Ta hand om er och varandra så ses vi i april... Hörs...??!! Ja det lär vi göra redan imorrn när jag kommit fram, för nu drar bloggandet igång på allvar igen -- håll i hatten säger jag bara :-) //Em

Emilie filosoferar...

Herrejsses alltså... sist jag skrev nått på den här bloggen satt jag på min sedvanliga plats vid skrivbordet i vår lya i Bangkok. På nått vänster har det gått flera veckor sen dess, flyget har tagit mig hem till E-town där syster och världens bästa Leo mötte upp mig på Arlanda, presenterna är utdelade, solbrännan är princip borta (iallafall i mina ögon...), nyår är firat, mängder av kramar är utdelade till höger och vänster, sjöborren är urplockad ur knät, jag har varit i skolan och jag har stökat runt på jobbet...och på något vänster är det nu bara några få dagar kvar innan jag återigen beger mig iväg ut på nya äventyr! Jag fattar ingenting om jag ska vara ärlig, va hände? var tog tiden vägen?!! På måndag morgon lyfter planet mot nästa destination: USA och Columbus, Ohio. 10 veckors praktik väntar...riktigt spännande! Har dock inte den minsta pejl på tillvaron, har inte börjat packa och skriver sista salstentan på hela utbildningen imorgon (om det nu inte blir någon omtenta vill säga...det är ju det man inte riktigt vet...*håller tummarna*). Jaja...tar det hela med en thailändsk klackspark; det är bara slappna av och låta det hända!! Har iallafall, på allmän begäran, lovat att fortsätta blogga även under denna resa...så...säger väl som jag brukar; T6 på sjuksköterskeutbildningen; BRING IT ON!! Nu är det inte långt kvar till examen....

Hörs snart igen från det stora landet i väst(...eller var sjutton ska jag??!!) //Em

ps. Vill passa på att skicka ett jättegrattis till Rolf-Göran "Roffe" Bengtsson som bekant vann Jerringpriset i veckan...Är så stolt över att världens bästa ryttare återigen är svensk, en värdig vinnare helt enkelt! GRATTIS!!