Ena stunden befinner man sig hemma i Svedala, nästa stund i ett främmande land där man har noll koll på allt och inget! ...och ändå måste jag få erkänna en sak; I loooove my life!! Robin agerade nämligen eminent taxi imorse, vi körde inte fel en endaste gång och jag var på Arlanda i god tid....checkade in mina väskor, naturligtvis hade det blivit någe knas med min internetincheckning men det löstes rätt skapligt ändå måste jag erkänna, blev nämligen uppgraderad till första klass så jag tänker knappast klaga...Rachel (min nuvarande teamkollega och resekamrat) lyckades även hon checka in alla prylar och sen var det bara bege sig till säkerhetskontrollen. Ett ställe som för min del aldrig kan förknippas med någe annat än åååångest, ångest och ännu mera ååååångest!! Man ska plocka av sig allt som eventuellt kan innehålla minsta lilla metall, byxorna ska man hålla i så dom inte ramlar av när man tar av sig skärpet och lådorna som alla småprylar ligger i hinner alltid igenom röntgen innan man själv hunnit fram och kan ta emot vilket resulterar i att hälften av ens prylar hamnar på golvet i en salig röra....och samtidigt ska man se sådär lugn och avslappnad ut så vakterna inte tar en för att va en nervös stackars terrorist...idag gick inget rätt kan jag lova....grejerna rullade iväg in i röntgenapparaten, jag, med byxorna på trekvart stövlade igenom säkerhetsbågen och kom precis på när jag gick igenom att jag hade telefonen i bakfickan *fuck*....bara backa, få en ny låda (samtidigt som dom andra säkerligen orsakat kö på rullbandet...) och gå igenom bågen igen...*fuck igen*....vakten talade vänligen men bestämt om att "det lyste rött om hela dig, vad har du mer på dig...?!", backa igen....fundera...klockhelvetet (jag som aldrig brukar ha klocka)...ny låda (mer grejer på golvet)....lyste rött igen....backa...ta av sig skorna och skicka i ytterligare en låda (nummer sex eller sju...) och vakten talade ännu mera bestämt om att jag nu skulle ta en ordentlig funderare på om jag hade mera saker som kunde indikera på metall...plockade bort hårsnodden, nått kvarglömt mynt i fickan samt fick lämna min tjock-tröja... Smög igenom bågen, vakten bara skrattade....clear, nu kan du samla ihop dina saker!! Kändes som sällskapsresan; kolla terroristen *suck*, troligtvis hade jag lämnat mer än ett svettigt fotavtryck på golvet. Här försvann alltså min tilltänka äta frukost och dutyfree-shopping-tid...bara gå raka spåret till gaten. Stackars Rachel hade inte mycket mera tur hon, hon åkte på visitering och genomgång av medhavt handbagage till kommentaren "ska man åka till USA så ska man...". Vi hann iallafall med planet. Som plåster på såret så kunde jag bädda ner mig i mitt förstaklass-säte med extra allt...eller...sätet brevid mitt va ledigt så fick ett dubbelsäte, dubbla filtar och dubbla kuddar!! Lyx!! Å sov det gjorde jag innan vi taxat ut från gaten...
Sisådär 8 timmar senare landade vi i New York och nästa punkt på ångestlistan uppdagade sig; immigration! Efter hur många skräckhistorier som helst där folk hamnat i förhör, blivit nekade inträde och blivit av med ägodelar så var det en nervös Em som klev fram till immigrationvakten...Hade dock garderat mig med tre kopior av varje papper som möjligtvis kunde vara viktigt och några leenden senare så var passet stämplat och jag var påväg in i drömmarnas land! Tjooohoo!! Å även om jag fick svara på en och annan idiotfråga så gick allt bra mycket smidigare än vad jag vågat hoppas på...
En liten tripp med skytrain senare, och återincheckning av bagaget (blev inte av med mitt knäckebröd eller mitt kaffe tjoohoo) så var det dags för nästa flygtur....trodde vi...planet var nämligen försenat...om det berodde på ärtsoppan till dimma eller de meterhöga plogvallarna snö (!) på landningsbanan vete sjutton...bara att snällt vänta iallafall. Planet som slutligen anlände var ett av de sötaste jag sett i public traffic...eller som Rachel utbrast när vi klev in i det; är detta en ubåt eller vad??!! Två + ett säte, jag fick ducka för att inte slå huvudet i taket och handbagaget fick inte vara med inne i kabinen utan samlades ihop utanför planet för att paketeras i bagadeutrymmet under planet...så litet var det...Lät även skrämmande likt ett radiostyrt plan och turbulensen i luftrummet medförde att det var en tämligen bumpy resa haha körde på thaimantrat; det är bara slappna av och låta det hända! Tror även att piloten övningskörde...jo jag är övertygad om att jag såg en övningskörningsskylt bakpå planet, för landningen var den lustigaste på länge då det gasades och bromsades och vi åkte neråt och uppåt och neråt igen samtidigt som det var tusentals luftgropar haha! Ner kommer man ju alltid och snart så hade vi äntrat Columbus Airport i Ohio.
Ser ut som vårt miniplan blir uppätet av landgången haha
....som i en ubåt...
En lustig prick tillika professor mötte upp och och körde oss till skolan och vårt boende...och nu ska det levas studentliv a la America bara så ni vet...vi bor i nån form av korridor...typ...där vi har varsitt litet rum med delat kök och dusch och toalett med en annan amerikask art-tjej som förövrigt verkar hur trevlig som helst! Vår guide för dagen (den lustiga pricken tillika professorn) bjöd på mat på lokalpuben (gigantisk hamburgare som enligt pricken/professorn/guiden inte alls var så mycket mat för en amerikan men som gav både Rachel och mig matlåda till imorrn...) och som nu har försett oss med diverse nödvändig information samt en karta över campusområdet, som är en aaaaniiingeeens större än området MDH.
Nu har jag äntrat ett av cafeerna här på campusområdet, där jag lyckligtvis har internettillgång då mitt konto för skolans internet tydligen inte är registrerat ännu...Har dock inte varit helt genomtänkt i min packning och glömt den lilla detaljen adapter så vete tusan hur länge mitt batteri kommer fungera men men det får bli morgondagens problem att lösa...Det är nämligen 22 timmar sen klockan ringde hemma hos min syster och jag känner att John Blund är på besök och ska jag inte tvärslockna här framför datorn med min Starbuckskaffe i handen så är det nog snart dags att bege sig tillbaka till mitt lilla rum och unna sig lite skönhetssömn...Nu vet ni iallafall att jag inte är påvväg hemåt igen pga nekat inträde utan att jag faktiskt är på plats i USA. Imorrn bitti har vi ett möte med en av våra kordinatorer och sen verkar det som allvaret drar igång på en gång...Detta kommer minst sagt att bli intressant!!
Kan skriva hur mycket som helst...meeen....ni får mer info om det här placet imorrn!! Natti...eller godmorgon...eller hur sjutton det nu blir, välj själva! //Em
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar