Jag får stanna!!

Tredje gången gillt och med en klump i magen begav jag mig återigen till immigration för att fixa visum för min sista månad här. Som vanligt var det problem att ta sig dit, första chaffisen erkände efter att ha kört runt mig i en cirkel i 30 minuter att han inte alls hittade, så jag hoppade av på en liten gata och raggade upp en ny taxi...denna chaffis försökte även han virra iväg men han pratade iallafall thai-engelska (till skillnad från den första chaffisen som tappade löständerna när han försökte prata...) så tillslut så körde han mig rätt. Av tre möjliga tillfällen har jag varit på tre olika immigration här i Bangkok, galet, vad hände där??! Kom naturligtvis dit lagom till deras lunchrast och fick snällt vänta en timme, som senare blev nästan två timmar men denna gång var det ju värt att vänta för nu hade jag ääääntligen med mig rätt papper så nu har jag visa ända till 28e december! Såå skönt, nu kan jag släppa det...

Idag har det varit en pluggdag utan dess like...sammanfattat psykiatridelen i patokursen, skrivit på folkhälsouppgiften och fått glädjande besked av min skrivarkompis Jo att vår uppsats är anmäld till slutseminarium tjoohoo!! Nått som går bra iallafall... ;-) Men...nu går ögonen i kors snart, det tar på krafterna att sitta inne och vara effektiv hehe!! Det är lugnt och skönt här i casa de la team Thai, alla mina roomisar är iväg på äventyr, bara jag hemma och eftersom Lina har dammat bort alla myror så har jag ingen att prata med...meen...jag har GLÖGG, bara en sån sak!! Så nu blir det en något försenad adventsfika innan jag ska krypa till kojs och lyxa till det med en film eller två innan det är sovdags. och vet ni vad jag kom på idag, att om exkt en månad står jag med fötterna på svensk mark igen, DET om något är galet, var tar tiden vägen egentligen??!!

Adventsfika

Ett kort inlägg idag....Kram på er!! /Em

Ett två tre fyra...jag är en partymyra!

Eller...snarare hela Team Thai som under en veckas tid har haft semester och rest runt och skakat liv i ett gäng i vanliga fall lugna och fridfulla öar. Vi stannade totalt tre nätter på koh Lipe, vi gillade verkligen ön! Sista kvällen spenderades även den på Pooh´s bar, vi slog nytt torn-rekord då vi utmanades av ett gäng galna thailändare att dricka ikapp...dom missade dock det där med att dricka ikapp med rutinerade svenskor, efter tre torn(!!) per bord kravlade thaimänniskorna omkring i rabatterna medan Bee intog scenen för andra kvällen i rad och rev av ett gäng härliga låtar samt gjorde ett tappert försök att sjunga den mycket kända thailåten "Loving you to much..." på thai. Ev och jag vi agerade doakör och drog igång dans på placet... Ägaren till baren, mr Pooh, var så nöjd med alla prestationer att han lät Bee döpa placets kattunge och givetvis fick den namnet Bee!

Strandplugg!

Sunset beach koh Lipe

Bee var kvällens rockstjärna

...och katt-döperska...

Morgonen efter så kan man väl knappast säga att vi studsade upp ur sängen, men...vi hade en tid att passa så det var bara masa sig upp. Vi skulle nämligen byta ö till koh PhiPhi, Thailands partyö numero uno. och framför oss hade vi en fantastisk båtresa på närmare 6h i speedboat. Till att börja med undrar jag lite hur dom tänker när dom lassar på folk på båtarna i det här landet, folk hängde nästintill över kanterna, vi skuffades runt på båten och fick byta platser oftare än man gör i hela havet stormar och allteftersom stannade vi på små öar och plockade upp folk. Funderade en stund på när båten skulle säga upp sig och gå av på mitten. Båten klarade sig dock, däremot sa en motor upp sig, men säg det som båtkillarna inte kan fixa så under pågående färd meckades det motor och efter ett par minuter var den lite lagom hel för att ta oss till slutmålet. För det andra undrar jag hur vi tänker...eller...när vi ska lära oss börja tänka efter innan vi kalasar hela halva nätterna innan vi ska ut på sjön i flera timmar. Gick dock bra för oss alla och solbrända blev vi till på köpet. På koh Lanta fick vi byta båt, även denna gång till en speedboat men nu var vi bara sex personer på hela båten så vi lyxade till det och låg och sov på dom fluffiga sätena hela vägen till PhiPhi...

Ett slaget gäng haha!

Direkt när vi hoppade av båten på PhiPhi kunde vi bara konstatera att hela ön luktade party...Det låg liksom i luften. Eller som Bee sa...en blandning mellan Kiviks marknad och Magaluf-99, det säger väl allt??! Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag ska säga om denna lilla thailändska ö...För det första, hela ön blev mer eller mindre bortspolad av tsunamin, nu är den återuppbyggd och påminner om en jättelekstuga för yngre vuxna...Det är skitigt på stranden, det är skitigt i vattnet, det är allmänt rörigt överallt, hotellet hade mögel i taket och myror i badrummet...Men som partyö fyller den ju helt klart sin funktion. För här kan folk festa, det vill jag lova...Kände mig nästan som hemma när vi beställde in en kanna strawberry dauqiri tillexempel, det är nog bara på PhiPhi och i Borsökna som man kan göra det hehe!! Kvällen innehöll alla beståndsdelar som en lyckad utekväll ska innehålla; goa drinkar (buckets), chang, galna människor, sand mellan tårna (det här med att gå ut i flipflops istället för högklackat...hade någon sagt att jag skulle glida runt i flippisar i fyra månader hade jag bara garvat men sån är faktiskt sanningen...), bra musik och thaiboxning. Bara för att nämna lite. Kvällen blev tidig morgontimme innan vi släntrade hemåt. På min väg hem fick jag dock hjärtslag på riktigt. Blev stoppad av några thaimänniskor på en gata ett stenkast från vårat hotell, dom skrek "danger!!!". Stannade och frågade vad det handlade om och dom pekade på något enormt som låg slingrat tvärs över vägen bara någon meter framför mina fötter. "Snake" fick jag till svar, mitt hjärta slutade nästan att slå. Frågade om dom visste vad det var för sorts orm, så jag kunde lista ut hur jag skulle överleva om den gick till attack och fick svaret ANACONDA! Anakonda...seriöst...jag avlider...fy f****n så vidrigt!! En thaikille får tillslut tag i ormens svans, den slingrar sig i stora bågar både i luften och på marken och ringlar sakta iväg. Jag har vid det här laget skuttat upp och gömt mig bakom en stentrappa...en snäll shemale(!) kommer till min undsättning och hjälper mig förbi den sura ormen som vägrar ringla bort ifrån vägen... Lovar att jag studsade till för minsta lilla på vägen hem sen, ser fortfarande ormar precis överallt...en jäkla tur dock att thaimänniskorna var först på plats, vågar inte ens tänka på hur det blivit om jag snubblat över det där odjuret!

Jo just ja...jag klättrade ju upp till utkiksplatsen också, här kommer lite bilder:

Sen blev det kväll:

"bara för att man kan..."

sweet!!

Stranden på koh PhiPhi

Usch och bläää och fy och hela fick inte ens plats på bild!!

 Idag drog Ev och Bee ut på egna små äventyr. Dom har varit ute på nån piratbåt och snorklat och klättrat i berg och jag vet inte vad, vet iallafall att båten hade en välfylld bar, så mycket vet jag hehe! Själv fick jag tillbringa dagen på stranden för att sedan ta mig till flygplatsen och för att flyga tillbaka hem till Bangkok igen, där jag nu sitter all by myself i lägenheten (Lina är på äventyr med en kompis från Sverige..). Imorrn är det dags för mig att återigen bege mig till immigration för att fixa mitt visa...eller...förhoppningsvis fixa mitt visa. Det heter tredje gången gillt right??! Sen blir det till att plugga i ett par dagar igen. Nästa vecka öppnar min skola igen....eller...senaste budet är att skolan öppnar nästa vecka. Då blir det hospitering på geriatrisk avdelning, psykiatriskt sjukhus samt på traumaenheten - spännande värre så hoppas vattnet fortsätter hålla sig borta! Nu ska jag faktiskt krypa ner i sängen...Hej på er!! /Em

solnedgång i Krabi

Mr Pooh

Goddag!

Nu har vi varit på denna fantastiska ö i 3 dagar.. Tiden bara springer iväg. Igår befann vi oss liggandes som strandade valar på stranden, varvat med plaskande som elitsimmare med snorkel! fasiken vad vi är bra på att snorkla! Eller, iallafall Em & Be som plaskade runt som de inte gjort annat! Själv försökte jag få den förbaskade snorkeln att inte fyllas med vatten, gick sådär.. Rätt vad det var fick jag lov att titta upp & tömma ur. Sen är det ju lite av en skräckblandad förtjusning att se det fantastiska livet under vatten & samtidigt se upp för alla galna longtailbåtar som far fram & tillbaka! Vi har iallafall kommit fram till att Ems knäskada måste bero på en sjöborre, formen är misstänkt likt krigsskadorna hon har. Dumma borre. Vi skulpterade även en otroligt vacker skapelse i sanden, en muskulös manskropp! Detta fascinerade alla shemales som arbetar på vårt hotell, de fnissade gott åt mannens "paket"!! sedan återgick de till att nogrannt sinka sig vita i ansiktet & mål på lite glans på läpparna.. Kanske kan erbjuda dem lite sexy mother pucker senare... :)

kvällen avsutades med ett eller två torn på Pooh's pub, där en trubadur spelade bra musik, ägaren var galen ( I ett försök till att skoja ledde han in mig & Be på killtoan till hans stora förtjusning, dock inte den stackars turisten som stod & släppte vatten.. Han såg mest chockad ut..) & det fanns en hel del svenskar. Det roligaste på kvällen, förutom när Be besteg scenen & sjöng "Yesterday" (??!), var nog när vi skulle ropa på ägaren & inser att det blev: Mr Pooh! Nivån på humorn var lite låg ett tag..

Torn nr 1

Torn nr 2

Torn nr 3

Be tackar & bockar för applåderna, hn var så duktig!

Idag har vi tagit en promenad till en annan strand, men den var inte så fin så vi tog en båt runt udden till nästa.. Vi insåg dock ganska snart att vår strand är finast & vi promenerade hem igen. Promenaden dit var något av en pärs, vi gick en redig omväg, det var ungefär 100grader, solen sken, svetten rann, Be glömde sina skor hemma, helt plötsligt möter vi en munk där vi går halvnakna & vår försök till att skyla oss gick sådär..

Bra namn va??

I en longtailbåt...

Nu har jag en bekännelse.. Ingen thailandsresa utan ett sår på foten.. Iallafall om det gäller mig.. Igår så (av nån konstig anledning- jag drog inte bort den med flit!- lossnade in skorpa. Jag stannade därför på apoteket & inhandlade lite förnödigheter, så när vi kom till vår strand gick jag hem & donade lite.. Det skulle jag ju inte ha gjort.. Alltså, mina små snorkel elitsimmare.. på den korta tiden har de hunnit simma ut i vattnet, Em simmar rakt in i ett manetstim & får nån form av missilfart in till stranden igen, Be, som slått följe med Em, simmar i godan ro till hon inser att- var är Em? Då, eftersom hon följt i samma spår blir även hon attackerad & börjar sprattla. Som tur är så är det nån italienare som sett allt & ropar dem till sig & häller ättika över dem. Behöver jag nämna att de placerat mig mellan sig & att de doftade lätt intressant en stund. Be ville åka hem & Em kände sig som att hon rullat i brännässlor.. Men nu är allt bra igen!

Vill även tillägga att jag noggrant valt placering av mitt sår & kan informera om att mina trampdynor är hela, så ni kan vara lugna!

Detta är skulptering på hög nivå!

Färdig!!

Be har hittat nåt intressant!

Ja, ibland vet man inte vad det är man äter riktigt...

Ikväll ska vi till Mr Pooh (ha ha ha) igen & äta, vi har dessutom blivit lovade att få en sång sjungen för oss. Den är lite thailand för mig & Em, så han skulle öva & lovade att vänta till vi kom med att spela den.. Sen ska Be sjunga också så vi räknar kallt med en discount!

En eremitkräfta blir bortburen av Be

Team thai mantra...

Vänskap är härligt!!

Återigen en gaalen båtresa senare...hello paradiset!

Studsade upp ur sängen imorse då fröken Bee trodde att vi försovit oss...inte riktigt sant kanske då vi hade ställt en klocka och då den inte ringt ännu...meen...återigen...det är jobbigt när man måste ha en tid att passa. Tiden var en shuttle-bil till en speedboat dom skulle transportera team Thai med sällskap till en liten paradisö som vi hört mycket gott om, nämligen koh Lipe. Väl i hamnen kunde dock inte båten gå ut pga höga vågor, koh Lanta har nämligen inte visat sig från sin bästa sida nu när vi varit här.

En timme efter utsatt avgångstid kom vi iallafall iväg...färden gick igenom träskmark och vi hade naturligtvis siktet inställt på att se krokodiler - men icke!! Snart var vi ut på öppet hav, solen kikade fram och vi tog alla en powernap där vi låg på den bästa platsen på båten – nämligen längst bak. Den bästa platsen visade sig dock efter nån timme inte alls vara den bästa platsen då vågorna hade tagit sikte på oss och attackerade från alla håll. Försöker att till en början gömma sig bakom Ev:s sarong som vi hissat som ett segel över oss, men när den efter några minuter är genomdränkt så tar vi situationen i bästa team Thai anda och inser att det är bara slappna av och låta det hända.... Några minuter senare är vi alla helt genomdränkta, vi spottar saltvatten och konstaterar att ett par vindrutetorkare på solbrillorna inte skulle ha suttit ivägen. När sen en av båtens fyra motorer får en tillfällig stroke och thaikillarna kryper omkring och försöker laga denna under pågående färd, ja då började vi faktiskt fundera på va vi gett oss in på...Dock har vi som alltid flaggan i topp och förgyllde stunden med att massakera en hel massa, för stunden, mycket lämpliga sånger såsom 800grader (ja vi frös lite), en kulen natt..., va nöjd me livet, i natt jag glömde (...ja orginalet är ju drömde, men numera är det glömde, även detta i bästa team thai anda...) och...ja ni förstår ju själva!! Efter dryga tre timmar ute till havs kom vi äntligen fram till den lilla paradisön och...ja det är verkligen paradiset här! Kritvita stränder, kristallklart vatten, fantastiskt väder och en mängd mucho snygga dykare...dumt att klaga hehe. Middagen har intagits på stranden och resten av kvällen har spenderats på en reaggiebar, liggandes på puffar, även detta på stranden. Döjobbigt...verkligen!! Imorrn ska det stekas, tror att Ev börjar få lite solpanik nu när hon bara har typ en vecka kvar, hon måste ju jobba på brännan den stackaren. Bee och jag ska ut och snorkla och annars tänker vi mest bara ta dagen som den kommer... Fredag imorrn dvs helgen är på ingång och då får man ta semester right??!

på väg till koh Lipe

wroom wroooom

alltså hörrni...det här med frisyrer, saltvatten, speedboats och självlockigt hår är ingen bra kombo!

solnedgång på koh Lipe

Nu ska vi, i bästa pensionärsanda krypa till kojs, klockan är inte så mycket men gänget har som sagt tagit semester och vilar upp sig inför helgens kommande bravader när vi på lördag drar till koh Phi Phi... Håll i hatten då säger jag bara!! kraam på er...alla hälsar! /Em

Är det såhär vatten ser ut??!!

...ja snart börjar det bli dags för en påminnelse om hur denna ädla(?) dryck egentligen ser ut och smakar...Alltså, de här med semester... Ska man inte ta det piano & vila då? Nä, inte om det handlar om team thai.. Vi har på nåt vis lyckats få denna sömndruckna ö att vakna till liv faktiskt. sen har vi även släppt lös en djävul i form av en skånsk tornado.. Hon uppsattar Chang lika mycket som jag faktiskt!

Okej, från början.. Jag & Be (som hon heter här i thailand) anlände & checkade in i fredags, i en mysig liten bungalow..Kvällen spenderade vi drickandes Chang & spenaldes fyra i rad med två tyska herrar. Mycket trevligt! Vet inte riktigt hur det gick till, men vi satt på våra arslen från 16-24.. På samma punkt vill säga. Okej, vi hade så himla mysigt skoj :) Samtidigt så togs väl första diskussioen om att vi kanske måse byta location, då det faktiskt är en ganska lugn ö, trots några galna svennar..

Dagen därpå ansöt team thi medlemmen Em, trot alla små (?!) bakslag. & därmed var vi kompletta.. Molnen infannn sig såklart, men team thai håller flaggan i topp & därmed så kan man säga att solen alltid skiner, iallafall i våra sinnen.. Vi (eller alla andra, för jag har ju glömt att nämna att jag är nygaddad, så att säga...) badade friskt, jag har ju konvalescens på 1v.. (ytterligare ett oerhört smart drag av mig,,)...

badade, solade bland molnen & drack öl.. Man har ju ändå semester.. Sen bestämde i träff med våra nya tysklandsvänner på en restaurang där jag beställde fish and chips av nån outgrundlig anledning.. Fick in något som liknade en lite fisk file' med några pompa till, & avnjöt denna medan Be hade problem att ens få ner något som liknade mat då hennes mun brann, pet mak mak mak ( pet= starkt mak = mycket) Hon införskaffade en sexy mother pucker läpp glans (som nu är vardagsmat hemma i svedala, fråga katarina & Anna) men den hade inget i jämförelse mot maten.. Fråga våra tyska vänner, thaifolet i baren vi hamnade på & fråga oss...  Kvällen avslutades på en bar med bra musik, starka buckets & trevligt thai folk.. Det bästa var nog när vår chaffis sa: jag dricker inte & kör, ALDRIG! Bara för att 30 min senare, uppenbart lycklig över vårt tillstånd, drack både öl & rökte något som såg misstänkt joint liknande ut.. Sen bar det hemåt..

Bee fick en yoghurt för att kunna forsätta äta maten, då är det starkt på riktigt

dagens restaurang

Bee and the buckets

Bee och nyfunna vänner på stranden

Ja, som vanlig har man ingen riktg koll på saker här borta! Min klasskompis ringde mig & sa att hon skickat in vårt sista arbete så för mig är denna saga slut.. Nu är de bara semester som gäller, ett sentimentalt inlägg om allt kommer, men nu har vi brått iväg, ska till vår reaggae klubb där vår kompis rastafari vattenpöl (autocorrect fick rastafari bartender att bli rastafari vattenpöl..) håller våra platser...

Tack & bock.. Oroa er inte, team thai håller fortfarande flaggan i topp ett tag till.. Bra Lina som fattas :( Saknar henne.. <3 ) Imorgon blir det förhoppningsvis Koh Lipe & se Phi Phi, om vi kan avbok vårt hotell här vill säga!! //Ev

Dagen från helvetet!!

Ibland undrar jag hur detta annars så simpla land kan krångla till saker och ting till förbannelse... Idag har jag återigen jobbat på det här med mitt visa, och ni ska ju inte tro att det är enkelt på något sätt alls! Åkte till immigrationcenter imorse...eller...jagade taxi i 30 minuter innan jag fick tag i en som fattade var han skulle köra. Hamnade iallafall rätt...faaast...fick gå därifrån direkt då det visade sig att jag saknade kopior av några mycket viktiga papper. Efter en tur till kopieringsbåset fick jag en kölapp, satte mig snällt och väntade på min tur och blev naturligtvis överhoppad. Hade nummer 28 och när dom var på nummer 36 så viftade jag med min lapp i bästa bingostil och fick snällt komma fram och visa mina papper. Sen var det stopp igen - mitt brev från Mahidol var naturligtvis inte skrivet på thai och var dessutom inte adresserat till immigration så det var tvärnit. Fick ringa till ansvarig på skolan som svarade efter tre försök och som försökte prata med immigrationsnubbarna men icke...utan rätt brev är det kört, inget visa! Blev lovad brevet imorrn, lugnt visumet går ju inte ut förrän 1a december så det är ju maniana...meeen...ska ju flyga ikapp Ben och Ev imorrn bitti alldelens för tidigt så försökte boka om flighten för att hinna med immigration. Även här tog det naturligtvis tvärnit! Först pratade telefonen bara thai (ser jag ut som en som kan thai månne...??!!), for english please press 9... jo men hallå tror ni det funkade??!! Nopp, telefonen fortsatte snacka thai...kom slutligen fram efter ett antal chansade knapptryckningar (finns ju bara nio nummer att välja på...) för att få veta att jag naurligtvis inte kunde boka om min flight med så kort varsel... Ringde åter till skolan för att få veta att brevet skulle levereras hem till mig klockan 19, kors i taket! Klockan kvart över sex ringer telefonen, läraren som ber mig ta bussen till ändhållplats och möta upp henne, vad hände med leveransen?! ...och vilken buss...??!! och var...??!! Tar med mig Lina och går ut och raggar taxi, det där med buss, jag vet inte det jag... efter 78 misslyckade försök och ett antal knackiga samtal till läraren så hittar vi tillslut en taxi som vill köra oss till rätt plats OCH på taxameter, lovely! Åker dit och väntar och väntar och väntar...efter ett bra tag dyker läraren upp, med ett brev...på thai! Så nu hoppas jag verkligen att det är rätt papper jag har i min hand! Vilken dag... det tog bara 12 timmar och jag har fortfarande inget visa... Imorrn flyger jag till koh Lanta och tar semester några dagar för att åka tillbaka till Bangkok i början av nästa vecka för att fixa alla papper... Ibland känner man sig rätt liten i denna storstad! ...är ju inte direkt så att jag längtar efter att sätta mig in i djungeln av papper som ska fixas inför vårterminens resa till USA... jag och ambassader verkar inte gå hand i hand helt enkelt...

Annars så har det varit en "lugn dag", lite basalt småpyssel mellan varven såsom mat från gatuköket utanför, en del skypande och glada tillrop hemifrån samt packande inför morgondagens resa... och inte en endaste liten bild har jag tagit hmm...Hej på er sålänge!! //Em

Tjejer gör saker tillsammans...

Casa de la team Thai här vid Victory monument har varit en tillflyktsort för frysande nordbord de senaste månaderna....Vi har haft så fantastiskt många roliga inneboende här och trots att rummet inte är större än ett normalt hotellrum med ett litet badrum och en dubbelsäng så har livet gått som smort... Vi har delat in rummet i zooner; köket: här befinner sig Bengt II och vårat svenska kaffeförråd...Balkongen; hit blir man utskickad när man försöker prata privat med någon i telefon eller på skype, tro mig datasladdarna räcker ut :-) För att sitta i "privata hörnan", som egentligen inte alls är privat då det är väääldigt lyhört här, har egentligen bara en nackdel om man glömmer myggspraya sig vill säga, eller vad säger du Lina?! Sen har vi området sängen; det är väl kanske egentligen här allt händer...och ha nu inte så livlig fantasi, för nej nej och åter nej!! Men...madrassen är lika hård som att ligga på en filt på ett golv, kuddarna är så stora så dom ger en naturliga andningsuppehåll och även om sängen faktiskt är ganska så stor så är det inte så mycket plats per person när man sover FYRA tjejer i den hehe!! Att sen bo ett helt gäng tjejer ihop innebär ju en hel del annan rolig kuriosa eller vad säger ni om att det troligtvis funnits närmare 40 par skor, 20 läppglans, en drös hårateraljer och högvis med kläder i denna från början lilla lägenhet...Att sedan hela gänget är medvetna om sin klantighet och att alla jobbar i sjukvården medför att vi har ett reseapotek som troligtvis kan plåstra ihop en hel armé, men det går åt det kan jag lova! Men....nu är denna era liksom förbi, för Ev och Ben har tagit flyget till koh Lanta för två veckors semester...När dom kommer tillbaka till Bangkok är det dags för Ev:s färd tillbaka hem till det normala livet i Sverige medans Lina och jag seglar vidare här i Bangkok med flaggan topp en månad till! Men...eftersom tjejer ju gör saker tillsammans och eftersom vi tappar en teammedlem så får vi väl segla med flaggan på halvstång i några timmar...

Igår blev vi medbjudna till Ali:s hemkvarter, jätteroligt att vi äntligen kunde åka dit då området varit översvämmat en längre tid... Nu var det endast lite vatten på gatan på sina håll... Vi mötte upp A och hennes man på en seafood-restaurang och serverades de mesta som man kan fiska upp ur havet, inklusive horse-shoe-crab; en pansarkrabba som tydligen är en delikatess men som är livsfarlig om man inte hanterar den rätt...Jaja...thaistyle! Hemfärden skedde även den i bästa thaistyle; på ett pick-up-flak flög vi fram genom hela Bangkoknatten. Vyerna över den upplysta staden var magnefika och att susa fram på ett flak är ju ungefär som att åka cab, men ändå inte...Det var iallafall jättemysigt, skrattattackerna var många och Ben som inte riktigt vant sig vi Bangkoktraffiken ännu såg skräckslagen ut vid ett par tillfällen, vilket gjorde det hela ännu roligare hehe! Vi kom iallafall hem hela...dock inte rena då vi såg ut som luffare hela bunden efter att ha suttit i dammet men det va ju bara till att skura bort i duschen sen...Kläderna, ja dom tvättade vi i handfatet -- thaistyle!

Ali och hennes hund Beauty

Utanför Alis hus

På en galen hemfärd genom Bangkoknatten

Väl hemma vet jag inte riktigt vad som hände men det blev allsång till diverse youtubeklipp, Ben for omkring med kameran och Lina försökte skypa med en kompis...Detta samtidigt som Ev konstaterade att det var hennes sista natt i Bangkok och jag...ja jag kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde, skrattade mest åt röran -- tjejer gör saker tillsammans!!

Nu ska jag till immigration och försöka få ordning på mitt visum, annars är det bara boka om hembiljetten till 1 december och det vore ju lite trist kanske... Håll tummarna för mig! kram från Em...