Den som inget frågar får heller inga svar...

Återigen en intressant dag i verklighetens Bangkok. Klockan ringde olidligt tidigt, uniformen åkte på och taxin körde faktiskt inte så jättefel men heller inte så jätterätt...slutligen var vi i skolan iallafall. Idag var det studiebesök på Siriraj Hospital TraumaCenter som stod på schemat. Känner mig nånstans relativt bidragande till att vi fick komma dit...min uppsats handlar nämligen om kommunikation i akuta situationer (...lite förkortat sådär...) och min arbetsplats hemma i Sverige är ju på intensivvårdsavelningen så självklart jätteintressant att se hur det fungerar här i Bangkok...

Vår guide för dagen var en sjuksköterska med 20 års erfarenhet av arbete på akutmottagning, man kan väl säga att hon har varit med om det mesta...Vi fick en ordentlig rundvandring i hela byggnaden; traumasal 1 +2 +3, vanliga mottagningsrum, triagebedömning, gipsrum, förråd, trauma-intensivvårdsvdelning, intermediäravdelning mellan IVA och "vanlig" avdelning samt brännskadeavdelning. Ett ganska heltäckande hus helt enkelt...givetvis med röntgen i direkt anslutning till traumarummen, givetvis med traumaläkare och anestesiologer som enbart arbetar på akutmottagningen och självklart...en massa patienter...drygt 200 allvarligt skadade traumafall per dygn för att vara exakt, mestadelen av dessa motorcykelolyckor såklart... Mycket intressant! Den allmänna frågestunden skedde över en kopp kaffe vilket passade alldelens ypperligt efter några timmars rundvandring och det blev en bra diskussion om hur omhändertagandet på akutmottagningen fungerar samt vilka likheter och olikheter som finns mellan Sverige och Thailand. Givetvis nappade jag när erbjudandet att gå en hel dag på traumacentret dök upp så på tisdag nästa vecka ska jag tillbaka och följa sköterskan i hennes arbete! Watch out Bangkok, med Em på ett traumarum kan vad som helst hända!! Ska bli riktigt riktigt intressant...!

Traumasal 1

mottagningsrum på akuten

på brännskadeavdelningen

...och i ambulansen...

Sedan var det dags att bege sig till Bangkok hospital igen med mitt krigsskadade knä....efter röntgen och ny kontroll hos ortopeden har jag nu fått ännu mera mediciner och kan väl bara konstatera att det där med att knäa sjöborrar inte alls va så himla smart faktiskt! Nu håller jag tummarna att de nya medicinerna ska göra underverk så jag slipper fler besök, även om jag måste berömma att man faktiskt kan träffa tre olika läkare, göra en röntgenundersökning, hämta ut medicinen och vara ifrån sjukhuset igen på mindre än 1½h... Utanför Bangkok hospital sprang jag ihop med en ambulanssjukvårdare och vips så blev jag visad hur den thailändska ambulansen ser ut, vilka grejer dom har med sig i ambulansen samt i akutväskan och eftersom jag frågade fick jag även en förklaring i hur dom arbetar ute på fält...som vanligt; frågar man inte får man inga svar, jag har verkligen lärt mig en massa nya saker idag!

Kvällen spenderades sedan med lite shoppning på ett varuhus i Sukhumvit...det är kvällsrea i hela stan vilket innebär att vi gör en massa roliga julklappsfynd hela tiden :-) Dock väldigt svårt att få någon julkänsla när det är runt 35 grader varmt hela dagarna. Hur många tomtar och lampor staden än är utsmyckad med...köpte iallafall en riktigt varm kofta idag, börjar inse att det troligtvis är liiite kallare hemma när jag ska hem, eller har ni pausat på september som det ju var när jag åkte hit?! Please, säg att ni gjort det...kom på mig själv igår med att frysa för att nästa sekund se en termometer som visade 31grader...Ni förstår ju själva!

Imorrn är det examen på Mahidol. Lina och jag håller på och piffar till vår redovisning som vi ska hålla om vad vi lärt oss under dom här månaderna...hmm...tur att det finns bilder, för som tidigare sagts, det händer så mycket lustiga saker här hela tiden så det är omöjligt att komma ihåg allt! Nu har vi vinkat av Vicky också, vilket innebär att ytterligare två veckor har passerat revy...och på lördag anländer Maria hit från HuaHin för att spendera helgen här med oss. Det går som för runt med besökare i casa de la team Thai, vi kan nog klassa oss själva som sällskapssjuka nuförtiden hehe.... kram på er!! //Em