Sjuksköterskestudenter on tour...: bland ninjakineser, knivslagsmål och fredsmonument...and I´m in love!!

Ibland blir det sådär onödigt spännande det här livet som utbytesstudent. I går kväll kom till en början en väldans lyxig minibuss och hämtade oss och körde in oss till Columbus city, släppte av oss utanför en dörr och försäkrade sig om både två och tre gånger att det var dit vi skulle och att vi skulle vara försiktiga på våra nya äventyr...självklart sa vi världsvant att jajemensan vi fixar detta, nemas problemas, men det skulle vi inte ha sagt... givetvis befann vi oss på heeelt fel ställe, damen i informationen gav oss en vägbeskrivnng till något som kanske va rätt ställe, hon visste inte säkert, och uppmanade oss att inte prata med NÅGON ute på gatan "det är fullt med galningar i dom här kvarteren...". Med dom orden klingandes i öronen och med många mer eller mindre hotfulla blickar riktade mot oss traskade vi ut i den okända Columbusnatten och letade efter....ja va sjutton höll vi på med egentligen??! Jo vi skulle nämligen hitta bussen som skulle ta oss till New York city. Tror både Rachel och jag var med eller mindre övertygade om att nån galning skulle komma och mörda oss...eller iallafall tokråna oss där vi irrade omkring med ryggsäck och datorer och handväskor... Men istället för nån galning sprang vi ihop med en trevlig kille som även han väntade på den mystiska bussen till NY, som vi alla ganska snart va ytterst tveksamma till om den överhuvudtaget existerade...snart va vi en handfull människor som stod där mitt i ingenstans och väntade på en buss som troligtvis inte alls tänkte komma...men joho då...slutligen dök den upp, vi hoppade alla gladerligen in i värmen och snart va vi påväg...bussen kördes av ett gäng ninja-kineser som inte drog på smilbanden i onödan och som, när man som bäst somnat ställde sig och gapade på kinesiska i bussen, så om nån mot förmodan råkat somna så var alla, inklusive det lilla spädbarnet som ingick i passagerargruppen, garanterat vakna väldigt omgående...vad dom gapade om det har jag ingen aning om, är dålig på kinesiska. Återigen va jag övertygad om att vi troligtvis inte alls skulle komma fram helskinnade men beslutade mig iallafall att det bästa vi kunde göra va att bara slappna av och låta det hända (nått jag lärt mig under alla thailändska bussresor)...så jag bestämde mig för att sova och det gjorde jag med besked för nästa gång jag vaknade rullade bussen in genom tullarna till New York City!! Spänningen var dock inte slut för att vi hoppat ur bussen, nehe då för nästa stund jag vände mig om hade en av killarna på bussen rykt ihop med en taxichaffis på trottoaren bakom mig och taxichaffisen hade nu dragit fram en kniv och skrek att han skulle döda alla som tjafsade "här och nu och på en gång..".det var väl där nånstans som Rachel och jag bestämde oss för att ta tunnelbanan istället för en taxi åsså smet vi iväg snabbare än blixten...

Vi åkte inte vilse en endaste gång i det enorma tunnelbanesystemet, rätt bra jobbat måste jag säga etersom vi gladerligen chansade oss fram och det finns ett antal tunnelbanelinjer att välja mellan...snart stod vi iallafall mitt på Times Square, för här mitt i smeten ligger vårt lilla hotell. Dagen har sedan gått i effektivitetens tecken; Central Park har blivit genompromenerad och vi har besökt ground Zero, som mötte oss gedigna säkerhetskontroller, nitiska säkerhetsvakter och diverse väldigt omständiga regler för att få besöka minnesmonumentet efter 9/11. Ett överväldigande monument som blev en känslomässig upplevelse, många tårar rann ner för kinderna på besökarna vid monumentet och många fina gester av människor som förlorat den de älskat...allt blir väldigt påtagligt när man står vid kratrarna efter de gigantiska skyskraporna och tittar ner i de vattenfall som numera symboliserar de två tornen. Finner inga ord...

Därifrån fortsatte promenaden till Battery Park, fantastiskt fint då vädret idag varit på sitt bästa humör med strålande sol och klarblå himmel. Vidare färja ut till Frihetsgudinnan, som firar 125år som fredssymbol iår...upplevde gamla thaiminnen på båten dock då ett par galna ryssar agerade modeller al mas...haha Lina; minns du Similan haha!! En roande stund för oss alla på färjan om jag säger så... Under båtfärden tillbaka passade solen på att gå och lägga sig för dagen och bäddade in sig i ett magiskt rosa/rött ljus, behöver jag säga att siluetten av NY var fantastisk i solnedgången?!! Tuffade sedan tillbaka till Times Square med tunnelbanan, vi börjar bli rätt hajja på det där med tunnelbanesystemet nu faktiskt... På hemvägen kikade jag in i en make-up-butik och tänkte snabbshoppa några ögonskuggor som jag spanat på... I kassan blev jag registrerad för nått bonuskort bla bla (sån får man överallt här...) men idag hände nått alldelens speciellt; när personalen såg att jag väldigt snart fyller år så plingade dom i en klocka åsså brast hela butiken ut i ett glatt Happy Birthday sjungande haha!! Kan det bli mer amerikanskt...??! ...tror knappast det va... Fick iallafall en present, sånt uppskattas! Hem, piffa till sig lite och sedan ut i New York natten...middag på Hard Rock (var annars?!) och vidare ut i natten för att se vad staden har att erbjuda...allt kan verkligen hända här, det är väl därför jag törs säga att jag är lite småförälskad i den här staden...och även om staden inte kommer sova än på många timmar så tänker jag göra det nu, det är ju en dag imorgon också... Adios Amigos!