Tänk att vi i västvärlden är så blåögda. När katastrofer inträffar runt om i världen är vi förstående och hjälpsamma sålänge vi kan läsa om händelsen i en tidning eller ser klipp på nyheterna på tv...Men, när nyhetsrapporteringen svalnar så tappar vi helt sonika intresset och tror att allt ordnat upp sig till det bästa och så går vi vidare med våra egna I-landsproblem som var den där svarta strumpan tog vägen i tvättmaskinen eller varför mataffären inte har ingredienserna till kvällens maträtt... Eller handlar det om självförsvar, att stänga ute det som händer som ändå är så ofattbart i den trygga värld som vi lever i... så ibland är det bra med wake-up-call!
Idag har jag spenderat dagen tillsammans med två studenter från Haiti, ett land som sendan lång tid tillbaka har en historia med en ostrukturerad ledning, ekonomiska problem och där rätten till skolgång och utbildning är nästintill obefintlig. Mindre än en procent av barnen påbörjar exempelvis en universitetsutbildning. 2010 drabbades landet av en av de värsta naturkatastroferna...någonsin! Närmare en halv miljon människor dödades eller skadades och landets redan dåliga infrastruktur skakades ordagrant sönder till ingenting. Återuppbyggnad av ett land som innan en katastrof redan är i underläge är väldigt svårt och kräver resurser och hjälp från utomstående. De studenter jag träffat idag har fått hjälp från en hjälporganisation som heter HELP för att kunna gå på universitetet och utbilda sig till det dom vill. Den ena studenten, Theo, utbildar sig till läkare och när jordbävningen inträffade ledde hans studier till att han hjälpte till som läkare i Röda Korset, dygnet runt i flera veckor för att hjälpa till att ta hand om alla skadade...eller som han själv sa: På dagarna träffade man sina patienter för att se hur dom mådde, på nätterna opererade man och på morgonen tog man hand om patienterna för att se till att de mådde bra efter operationen...ett evigt snurrande ekorrhjul med andra ord. Det är tur att det finns organisationer som hjälper till med ekonomisk och praktisk hjälp, självklart har barn och ungdomar drömmar om vad de vill åstakomma med sina liv även om de ekonomiska förutsättningarna inte finns... Det är alltid lika roligt att höra att hjälp faktiskt kommer fram till de som behöver den! Självklart drar jag mina egna paralleller till höstens alla upplevelse i Thailand under översvämningarna och alla konsekvenser det kommer få för landet...det du ser med dina egna ögon är det du kan förmedla till andra... Det som dessa studenter har förmedlat till mig idag handlar om hopp och drömmar även om du står mitt i den största katastrofen någonsin, det är såna människor som får en att vilja hjälpa till mer än vad man egentligen gör...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar