Rallykalle på roadtrip...igen!

Vetetusan vad som hände med min ta-det-lugnt-och-inte-göra-nånting-alls-planering... för klockan halv sju imorse (läs igår) ringde min klocka. Uppenbarligen missade jag snooze-knappen och stängde av alarmet istället och vaknade med ett ryck 45 minuter senare då jag tyckte att det var lite halvlustigt att klockan inte ringt...man är bra smart på morgonen. Eftersom jag skulle plocka upp en hyrbil klockan 8 ca 1 timmes joggingtur bort blev det lite halvpanik om jag säger så, men som tur var dök en buss upp precis när jag passerade en busshållsplats så jag liftade med den istället för att morgonmotionera...Grejtans!! Fick iallafall min lilla bil och tänkte köra en runda för att införskaffa frukost, dock var parkeringsplatsen som en stooor labyrint så virrade säkert omkring i närmare 30 minuter innan jag tillslut hittade rätt väg som visade sig gå genom ett stort hotellområde, helt logiskt -NOT!! Dock möttes jag av en stängd grind och en kvinna som propsade på att jag skulle visa mitt parkeringskvitto så kläckte lite halvdesperat ur mig "I just picked up my rental...", hon kikade på mig och öppnade grinden. Frihet!! Att köra bil i USA är inte riktigt som hemma. För det första; bilen är automatväxlad, något som medför att iallafall jag lätt glömmer bort att det faktiskt är jag som kör, det är ju bara att gasa och bromsa...typ som att åka radiobilarna...fast på riktigt. För det andra; man svänger gladerligen höger mot rött...vet dock inte om detta är en skriven regel eller bara nått alla gör, jag följer strömmen...funkar finfint för det mesta, dock var jag 2mm från att krascha in i en polisbil...skyller på att jag hade solen i ögonen. För det tredje; du har ingen aning om hur fort du kör för alla siffror är i miles/h och nej...jag är ingen levande miniräknare. Sen har dom ju så vansinnigt många roliga skyltar också...och blinkande pilar och reflexer och koner och filer på vägarna...erkänner att jag ganska ofta blir rätt snurrig eller bara sitter och småskrattar haha! Sen gör det ju inte saken bättre att skylten sitter efter aktuell avfart...eller på höger sida om du ska svänga till vänster och tvärt om...ingen logik... Rätt många stannar faktiskt och läser alla skyltar innan dom rullar vidare och andra backar för att vara på säkra sidan att dom inte missat något, att dom då kan befinna sig mitt på motorvägen verkar inte bekymra dom det minsta. En skyltspecial kommer...

På väg in mot Miami

Här är det inte rush-hour, här är det beach-hour

Ocean ave. Miami

Åsså stranden förståss

Dagens projekt nummer ett var att ta sig till Miami...dock utan karta för såna verkar ju inte existera här i landet och GPS har jag aldrig turen att få i mina bilar...kanske tur det förresten, vi skulle nog lätt bli osams när den börjar gorma om att jag kört fel väg... Måste väl ändå säga att Florida är enkelt att köra i...man kan ju bara köra i de fyra väderstrecken och kör man för långt i tre av dom så hamnar man i vattnet...detsamma gäller på alla småöar, hamnar man fel är det bara köra runt i en cirkel. Hittade till Miami south beach på första försöket, några U-svängar och några mindre tillåtna västersvängar senare (inte mitt fel att det var vägabete heller...). och måste bara fråga en sak: VARFÖR har jag inte varit i Miami tidigare...gillade konceptet; en enooorm och vit sandstrand, turkost vatten, en bargata och en shoppinggata...mer behövs inte för att få mig på bra humör. Placera sedan ut en drös surfare och andra trevliga människor så blir dagen liksom komplett! ...och JA och börjar bli lite halvbrun nu B-)

Observera termometern!!

Projekt två: hitta tillbaka från Miami till mitt hotell...gick finfint igen, som om jag aldrig gjort någe annat än kört bil här i Florida. Hotellägaren var en riktigt snäll prick som lät mig behålla rummet tills jag skulle åka vidare, så inte förrän halv åtta checkade jag ut, tog en tripp till downtown i Fort Lauderale och moffade en massa mat på Cheesecake-faktory, nu behöver jag inte äta på en vecka...minst! ...och SEN vet jag inte vad som hände, skyller på paltkoma för jisses va vilse jag körde...hamnade hela tiden i återvändsgränder och snurrade runt i villakvarter...hittade faktiskt en rondell (första här i USA, kändes faktiskt exotiskt haha) och misstänker att jag var på alla smågator som finns i stan innan jag kom ut på stora vägen mot....Orlando! Kvällsroadtrip med andra ord, så går det när man hittar billiga flygbiljetter...måste väl erkänna att det kanske var en aningens längre än jag trodde till Orlando, hade inte så bra koll när biljetten bokades (nån som är förvånad...inte jag heller). Men...som på den gamla goda tiden, köra motorväg i mörker all by myself...tur att man kan en massa knep för att inte somna bakom ratten! När det var 50 avfarter kvar tills jag skulle svänga av till en annan motorväg så upptäckte jag till min fasa att bensinmätaren närmade sig botten...kände ju inte för att chansa, ekvationen (50 avfarter + obestämd sträcka på annan väg) / 1/10 bensintank kändes inte riktigt som den optimala ekvationen...så  projekt nummer (jag har tappat räkningen): tanka en bil i USA... 1) hade ingen aning om hur man fick upp tanklocket...löste detta ganska snabbt... 2) visste inte om bilen ville ha a)disel eller b)bensin... och vilken sorts bensin sen, fanns ju massa sorter att välja på!! ...efter att ha läst instruktionsbok och tittat efter instruktioner på bensinlocket så fann jag ingen annan lösning en att fråga en förbipasserande... Så...den svenska halvblonda tjejen skuttade fram till första bästa kille och bad om ursäkt för en helkorkad fråga om vilken bensin min bil ville ha....klockan halv två på natten....behöver jag säga att jag fick hur bra hjälp som helst, bilen blev till och med tankad trots att det var självservice haha! Sen var det bara sätta full rulle därifrån...Rallykalle on the road, det är jag det!

Lycka var att komma fram till flygplatsen...trött, tröttare, Em! Att jag sedan blev osams med självutcheckningssystemet för hyrbilen när jag väl hittat in i rätt garage...det bjuder jag på! Nu är det bara sisådär 4h tills mitt plan lyfter mot Atlanta...där har jag 37minuter på mig innan nästa flyg går så jag räknar redan nu med att missa det, inte en chans att dom hinner ordna med logostiken så dom hinner få upp dörren och jag ska hinna transformera mig till nån terminal långtbortistan...så...lika bra och klura på vad man ska göra i Atlanta då i väntan på nästa flyg... optimist javisst!

Såhär fint var den imorse!!