Sjuksköterskestudenter on tour...: Åt skogen AB

Jaha då har vi varit på äventyr igen... Blev väckt av min roomie strax före sju imorse, hoppade i finkläderna och satt snart på BTS:en påväg mot Nana. Vi skulle till Svenska Ambassaden för mer information om hur vi ska förlänga våra visum här i Thailand. Till saken hör att vi från thailändska ambassaden i Stockholm bara fått visum för tre månader samt att vi inte får komma tillbaka in i landet om vi drar på roadtrip utanför gränsen. Då vi ska vara här i fyra månader samt planerar lite småtripper till närliggande länder så uppstår ju en del problem så vi tänkte att; japp lika bra att lösa problemet så snabbt som möjligt så har vi den saken ur värden! Behöver jag skriva att det var lite mer komplicerat än vi först trodde...

En vänlig städerska i Pacific Tower, där ambassaden gömmer sig på 20:e våningen, hjälpte oss att komma till rätt hiss och efter några andra små missar då alla skyltar var på thailändska så hamnade vi rätt. Eller...snarare rätt för att få veta att vi inte alls skulle vara där utan skulle vara på immigration center som ligger 40 minuter med taxi på andra sidan stan. Suck!! Då Eveline skulle till skolan så bestämde vi oss för att ta tag i det där under eftermiddagen, vi hade helt enkelt en plan! Åkte hem till casa de la team Thai, tog en svängom med golvmoppen till tonerna av Gyllene Tider och läste sedan kurslitteraturen till Folkhälsokursen som dragit igång denna vecka. 300 sidor intressant läsning senare kom Eveline hem och vi skuttade ut i en taxi som köde oss till rätt ställe. Eller... återigen, det vi trodde var rätt ställe för där vi blev avsläppta fick vi veta att vi var helt fel, trots att vi visat taxichaffisen en karta och han garanterade oss att vi hamnat rätt. Vakten tyckte att vi skulle ta en motorcykeltaxi; veeery cheap!!! ...men, jag är lite rädd om mina knän och hade kjol på mig och kände inte för att åka motorcykeltaxi i damsadel så vi valde att gå. och vi gick och vi gick och vi gick... Frågade efter vägen ett antal gånger, ingen pratade engelska och alla skyltar på thai. Jaja... mañiana! den goda tiden vi tyckte vi var ute i från början, 1½h innan stängningsdags var snart en timme innan stängningsdags när vi slutligen halkade in i byggnaden. En eeeenoooorm byggnad med hur många departement som helst. Återigen fick vi hjälp av en snäll vakt och hamnade på rätt ställe, fyllde i några papper och fick en kölapp, sen var det stopp igen. Som att befinna sig i nått mellanting mellan att sitta på banken under värsta lunchrusningen samt att sitta i en bingohall då det ständigt ropades upp nya nummer. Ungefär så kan man väl sammanfatta vår känsla och ett antal skrattanfall varvat med panik att vi skulle få sova över till öppningsdags dagen efter så var det äntligen min tur. Vid det laget var klockan strax efter stängningsdags och personalen på centret hade dragit på sig jogginingbyxor och påbörjade något som på en svensk arbetsplats kan liknas med pausgympa. I raka led dock och med militärisk precision. Mycket roande. Kvinnan som jag fick träffa, som skulle utfärda mitt visum, kunde inte en bokstav engelska. När hon såg mitt antagningsbrev från Mahidol frågade hon efter det ena och det andra...undrar egentligen vad det är som är så speciellt med Mahidol, alla bugar när man säger att man är utbytesstudent där... Snart kom en annan kvinna som förklarade att jag inte kunde ansöka om visum förrän tidigast några veckor (hur många fick jag inte riktigt fram, om nån vet så snälla informera mig...) innan mitt nuvarande visum går ut så det var bara samla ihop papprena och gå ut igen tomhänt! Scheisse!! Eveline hade inte mycket bättre lycka hon; hon saknade ett papper från universitetet... Sååå det var två mycket trötta brudar som snopet vandrade ut ifrån immigrationcenter. Vi tänkte tröstäta varsinn doughnut men icke igen, dom hade stängt!!! Fantastiskt så illa allt kändes just då. Efter en låååång promenad igen, då alla taxibilar naturligtvis var upptagna med diverse tjänstemän som precis slutat jobba så fick vi iallafall tag i en bil. Vi drog till shoppningplacet Siam, fönstershoppade lite och inhandlade mat OCH doughnuts. Så nu är det paltkoma här hemma, lite bittra över att vi inte lyckats fixa några visum, vi hatar att behöva erkänna att vi faktiskt misslyckades!! Meen...nu vet vi ju iallafall var vi ska och hur det går till samt att solen sken på oss när vi virrade omkring haha, försöker se livet från den ljusa sidan!! Lärdom nummer två är att vi till nästa besök ska inhandla doughnuts och kaffe INNAN vi börjar köa...