Emilie i den fula verkligheten...

...snor detta citat av Mia Skäringer, förlåt, men inget annat känns så träffande att sätta som rubrik idag. Har varit med mina thailändska klasskamrater ute i just den "fula" verkligheten och träffat personer som bor ett stenkast från den lyx och flärd som vi som besökare här i landet är vana att se Thailand. Istället har jag sett insidan på några av de många kåkstäder som finns runtom i landet, "hus" där hela familjen bor på minimala ytor, väggarna är täckta med tidningspapper, bråte högt och lågt, livsfarliga elanordningar och spindelväv hängandes i taket. Gamla som unga bor såhär... Vi var ute på hembesök hos några familjer, de thailändska studenterna håller på med ett examensarbete där de följer människor i olika åldersgrupper genom intervjuer samt kontroller såsom puls, blodtryck etc. Jag tycker verkligen att det är otroligt intressant att få ta del av allt detta, det får en att uppskatta allt man tar för giet hemma på ett annat sätt... och att samtidigt få ta del av glädjen som dessa männskor, som i mina ögon lever i missär, utstrålar är fantastiskt!! Träffade bland annat en liten gumma som var så krokig så hon hellre kröp på alla fyra än reste på sig när hon skulle nånstans... I hennes ögon lyste det verkligen lycka över att få berätta sin livs historia för oss studenter. Eller, som gumman själv sa, glädjen över att ha en farang (utlänning) i sitt hem såhär på ålderns höst, vilken ära!! ...känner mig hedrad... Träffade även en annan liten bitsk tant som kastade ut mig innan jag ens hunnit in i huset, INGEN FARANG HÄR INTE!! hehe, säkrast att lyda...

Mötte upp Ev och Johanna i Siam för lunch, då hade jag traskat i knähögt vatten då piren där båten går låg under vatten! Undrar verkligen vad som kommer hända här i Bangkok nu när vattnet stiger ytterligare.. Idag skulle vi även gjort ett spontant studiebesök på "A":s arbetsplats på barn-IVA idag, men hon va tvungen och avboka då hon hade översvämning hemma och stod och öste vatten ur sitt hus!! Fruktansvärt!! Efter lite plockmat i solen var det Johannas tur att introduceras för våra vänner herr och fru och resten av familjen Varan i Lumphiniparken. Först hittade vi inga, kändes lite trist, vi som jobbat på att skrämma upp Johanna riktigt ordentligt innan besöket. Sedan formerligen snubblade Ev över en jättevaran då hon i sitt stilla sinne trodde att min varning för jättevaran gällde en simmande varan långt ute i sjön. Hahaha ni skulle ha sett hennes min när hon upptäckte varanen hon var på väg att knata in i haha!!

Nu på kvällskvisten har vi varit lite duktiga igen och pluggat; uppsats- samt presentationsskrivande!! Slutsatsen på uppsatsen är inskickad för kommentarer, underbart!! Speciellt med tanke på alla dagar som Mahidol vill att vi ska vara där och delta i deras aktiviteter, vi går liksom en full-time course på campuset parallellt med kursen hemma...Som vanligt här i Bangkok -- man vet inte riktigt, det bara sker...

Nu ska jag koja för idag, lyckats peta i mig nån liten bacillusk som golvat mig här nu på eftermiddagen och som jag bestämt ska vara borta imorrn... Ev och Johanna är ute på äventyr i Sukhumvits nöjeskvarter, ibland är livet lite orättvist även här i Bangkok... kram på er!! //Emilie