Sällskapsresan

Spenderade hela fredagen på Siriraj sjukhus & fick information om amning, vikten av att amma tidigt & trots att barnet är väldigt sjukt (får då via sond) samt rundvandring bland deras avdelningar, amningsskola mm. De är otroligt duktiga & kör eligt LEAN tänk, för att få bra flöde. De bedömer vilka som har besvärligt & de får mer hjälp, ett väldans bra system, de som behöver extra hjälp blir skickade till specialklinik, & de som  behöver lite stöd i samband med sjukhusvistelsen får komma till en annan klinik. Innan förlossningen så får man komma till ett rum där man har en massa bröst i alla dess former, utformde av strumpbyxor & nån slags fyllning, så får man välja det bröst som liknar ens egna & börja öva.. Fanns även en dräkt & en docka, superbra!! Dessutom bjöd det till många skratt.. :)

Sen var det dags att ta sig till Koh Samet. Hade burit med mig min packning hela dagen, as tungt, men vad gör man inte för att spara några minuter.. Hittar en minivan som kan ta mig till Koh Samet, eller tydligen inte, för man ska ju ta båt ut dit.. Men den tar mig iallafall nånstans där jag kan ta en båt ifrån.. Tydligen så går sista båten ut till ön kl 18.00, då var jag inte ens i närheten.. Efter lite hjälp från medresenärer & chaffisen, så tillslut ringer chaffisen till dem på piren & då säger de att de kan köra mig för 3000 bath.. Skojar ni?? Fick som tur var ner priset till 700, om jag lovade att säga att jag betalat 1500, för det var vad den andra snubben betalat.. Blev dessutom avsläppt på ett annat ställe än som var sagt, det var för stora vågor sa de.. Hoppade av på en byggarbetsplats, även kallad pir, så man fick hoppa över järnrör & balansera på rangliga plankor genom ett garage.. Sen hoppa på en taxi som skulle ta oss (åkte tillsammans med en snubbe som också skulle till samma ställe) till playan där Emilie väntade.. Chaffisen stannar vid nån park & då kommer det en vakt & säger, 200 baht för inträde till nationalparken.. Va? frågar jag, vi ska till vårat hotell.. Vi ska inte gå i nån park?! Han förklarar igen, att det är en nationalpark & man måste betala.. Jag försökte fråga, kan man gå runt? Utanför? Han tittar oförstående på mig, & det slutar med att vi betalar den förbaskade avgiften. Jag blir galen på sånt!! Det är inga pengar det handlar om, men va tusan, det är principen, så jäkla fult... Usch!

Hittar tillslut fram & vi beställer in mat & öl & bara softar ett par timmar.. Myyys!

Lördagen bestod av sol & bad.. + en massa solkräm.. Vid lunchen fick jag syn på snubben som åkte på samma båt som jag, Emilie frågar- var är han ifrån? Jag svara, holland.. Han bor i st Petersburg.. Varpå hon bröt ihop av skratt & sa: Eveline, dig borde man fan ha en citat bok på.. st petersburg ligger i ryssland.. Jaha, ja, han såg lite rysk ut.. Kanske skulle börja skriva upp alla dumheter jag kastar ut mig, vi har redan kommit på titeln: En blondins bekännelser.. Boken ska ges ut under en pseudonym!

Senare på kvällen sitter vi & har ätit, druckit en bucket pina colada (bara för att man KAN köpa pina colada som bucket) så gäspar vi lite & tittar på klockan.. Klockan hade hunnit blivit mycket.. 19.00, & vi var trötta som små troll. Pensionärsvarning!! Herregud.. Vi gick dock inte & la oss vill jag bara tillägga.. Vi satt brevid ett par från Japan, så ska jag visa dem en eldshow längre ner på stranden varpå jag världsvant säger: You see the eld show? De tittar konstigt på mig & jag upprepar.. Just fan, I mean the fire show! Svengelska.. Kan inte alla prata det språket?

Söndagen var det hemfärd, bokar båt & minivan som kan ta oss till flygplatsen & så får vi lösa problemet från flygplatsen & hem när vi kommer dit, annars får man lämna ön super tidigt.. Bokat & klart, båten ska avgå 16 & minivanen 17.. Perfa.. Får låna en dusch på en toalett, byter om tar oss till starnden, blir upphämtade av båten (jäkligt sent..) & på hoppar en linkande ryss (ja, det var en ryss) som har skadat vristen.. Vana som vi är tar vi fram linda & lägger foten i högläge, checkar distalstatus och konstaterar att grabben kan röra på tårna...Killen såg lite smått förvånad ut likaså de andra medresenärerna haha. Båten stannar på 150 öar, & vi börjar få liiite panik.. Sen undrar vi vad det var för ryss vi hjäpte egentligen, 2 pers som visade upp nån bricka & förföljde båten på vattenscootrar & en privatchaufför som skulle hämta upp honom på piren... Vi fick ett tack & flydde fortare än kvickt när vi kom till land.. Vi kommer fram med 10 min tillgodo & möter en minivan som åker.. En känsla hos både Emilie & mig dök upp om att det där var nog vår mini van.. Vi stövlar fram & de får panik, tydligen så har de glömt oss.. Tack & lov att vi var i tid & hade alla biljetter i ordning, de fixade en ny minivan till oss från ett annat bolag & vips så blev vi körda ända till victory monument.. Nice.. Bilen stannar till & släpper av en kille, då tittar Emilie på mig & frågar,. ska vi gå av? Nää, säger jag jag orkar inte gå.. Så pekar jag till vänster.. Men Eveline, vi bor där, säger hon & pekar åt hö, där är den stora skylten man har som riktmärke.. Jaha.. Men då går vi väl av då ;) Den förbannade GPSen, finns det återköp på den?? Eller måste jag byta hela huvudet då?

Nu är vi iallafall hemma igen, hela & glada & lite rödlätta..

I lobbyn på Siriraj Hospital, där förövrigt kungen av Thailand ligger sedan 2 år tillbaka.. Fick därför uppmaningen att ha propra kläder för att vis arespekt.. Joråsåatt.. 30 + grader, & jag fick ha en kofta på mig.. Jag lovar att det var snuskigt varmt.. Pust..

     Staty av kungens pappa i bakgrunden, han var doktor & hans fru var sjuksköterska, han var en pionjär inom sjukvården i thailand..

Vilket bröst liknar ditt? Pick one.. :)

Övning ger färdighet..

Hon, den äldre i mitten, är amningsguru här!

Som den pensionär man är så SKA man smörja sig mycket.. Kanske inte syns så bra, men jag är tydligen helt kritvit under näsan.. Om man ska tro Emile som vek sig av skratt.. 

Bara för att man KAN..

Vacker sommarflicka i solnedgången...

Tjusigt!!