Det finns två saker som absolut inte fungerar här på Langkawi...det ena är våra thailändska mobiler, det andra är våra svenska kontokort. Igår överlevde vi genom att lyckas växla in våra sista bathisar till malaysiska myror men idag var vi tvungna att bita i det sura äpplet och hitta en bankomat. Lättare sagt än gjort och tog nånstans omkring en timme innan vi, på tredje försöker, fick ut några stålar. Därefter tog vi en taxi till stranden och planen var en slappar och slöar-dag men...det tog typ två minuter så hade vi tappat bort varandra. Jag spenderade dagen på en strandudde all by myself medan Lina spenderade dagen i vattenskoterland tillsammans med en massa annat folk från diverse olika länder. OCH eftersom telefonskrällena inte fungerar så kunde vi inte lokalisera varandra och ingen vågade gå iväg nånstans om och ifallatt den andra personen skulle komma gående...Ja ni förstår själva! Hur gjorde man egentligen innan mobilernas tid... övervägde ett tag att lämna små meddelanden skrivna i sanden till Lina om hon kom traskande men tror inte det skulle funkat något vidare faktiskt. Framåt halvfemtiden kände jag att jag kanske började bli lite småhungrig så gav mig av och letade efter min kompanjon, som givetvis i samma stund var iväg och letade efter mig. Eftersom Lina befunnit sig på strandremsan med alla lektanter alias malaysianer så hade hon frågat varenda kotte om nån sett mig och slutligen hade väl en vattenskoterkille sett en ensam blond tjej på stranden och rapporterade detta vidare till Lina som kom traskande i rask takt. Hehe hon är smart den där Lina!! Så numera vill malaysianerna att vi ska ha GPS på varandra samt att vi är världskändisar på playan... Kanske tur att vi lämnar ön imorrn...
Kvällen har spenderats på dutyfree-shoppingcenter...kändes dock inte som att det var så himla bra priser faktiskt så blev bara lite småpresenter till mina älskade saknade där hemma. Att shoppa med små butiksbiträden som praktiskt taget går på ens hälar är inte heller det my cup of tea - hade god lust att vända mig om och ropa "BUU" bara för att se hr dom skulle reagera, höll mig dock på mattan hela tiden jag lovar! Ramlade precis in en inbjudan till adios-amigos-fest i hamnen hos våra seglarkompisar, tror dock att teamet här kommer hålla sig lugna inatt då vi har två intensiva dygn i Kuala Lumpur framför oss innan det bär av hemåt till Bangkok igen.
kraam på er alla...vi hörs snart igen!! /Em
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar