fredag 11 november 2011

Kör så det ryyyker!!

Heeej världen -- Emilie här!! Ni vet Emilie som kanske inte varje gång tänker sig helt och hållet för innan hon slänger sig handlöst in i nått, utan litar på att det löser sig under resans gång. Så...nu i efterhand och med facit i hand kan jag bara konstatera att det här med att åka på fullmoonparty, ta en båt hem från festen kl. 04...eller...ta en båt hem från festen som SKULLE gå klockan 4 men där ligan som hade hand om taxibåten försökte lura oss på en massa pengar så det blev lite lätt hetsig stämning och thaisnubbarna gav vika för blonda team thai (...kallas girlpower...), panikpacka väskan, inte fixat taxi, åka med en gumma som troligtvis inte hade körkort, hoppa på färjan i farten och sedan åka minibuss i närmare 15 timmar; nja...va kanske inte en av mina bästa ideér... Men Lina och jag, japp, vi har genomlidit dagen iallafall hehe! ...och överlevt den också för den sakens skull, speciellt med tanke på att den ena sträckan kördes av en gaaalen thaikille som tvärnitade så Linas dataväska for i golvet med en smäll, jag fick en bula i pannan och en stackars thaitjej som sov flög som en vante från sin mittenplats mot framrutan men lyckligtvis (?!)  stoppades av en tjocktv-skärm a la 80 talet... Ja ni förstår ju själva hur vi har haft det! Men var har vi då tagit vägen??! Jo det ska jag berätta, vi är numera i Malaysia destination Penang. Imorrn ska vi göra upp en plan över kommande veckas äventyr, vi vet inte riktigt var vi ska. På tisdag ska vi dock möta upp Ev och hennes underbara klass i Kuala Lumpur och på onsdag kväll flyger vi återigen hem till Bangkok....

Lina konstaterade idag att nu kan vi titulera oss äkta backpackers och jag är nog beredd att hålla med. Vi packade väskan för att vara borta kanske max en vecka när vi åkte till Maria i HuaHin och det är nu nästan tre veckor sedan! Men det funkar...verkar inte vara någe direkt som vi glömt och det mesta kan man ju fixa efter resans gång. Det här med mitt knä var ju i och för sig heeelt onödigt men jag knaprar snällt mina antibiotikatabletter och håller tummarna att det är friskt imorrn bitti när jag slår upp ögonen! Optimist som vanligt ;-)

Hörrni, jag avlider av trötthet, måste sova!! Men vi hörs ju snart igen... kram på er!! /Em

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar