lördag 19 november 2011

Gråtfabriken AB

Men hallå.. Hur mycket tårar kan en människa producera egentligen? Den här dagen har varit väldigt märklig från start till mål. Det började med att Emilies telefon ringde kl 06.15 när jag höll på & göra iordning mig.. hon mumlar nåt om att "fan vad rädd jag blev" & rullade trött ur sängen. På min fråga om vem det var så svarade hon: min syster.. Aj fan, det kan ju inte va bra så här dags.. Hon klär på sig & vandrar ut för att prata ifred. Får sedan ett mess där det står: Jag är moraliskt stöd, kommer snart. Jag blev lite orolig över att något hade hänt.. Hör sedan en röst från toaletten som säger att det knackar på dörren. Jag öppnar i tron om att det är Em, så hör jag en välbekant hög skånsk röst som vrålar: Här kommer man ända från sverige & så är det ingen som öppnar!! Min första tanke var- har jag knarkat? Jag tror det tog typ 5 min innan jag fann mig & fattade vad det var jag egentligen såg. Vad i helvete! Jag skakade så knäna slog ihop.. Har nog inte fattat än att fröken Benedicte is in da house! Vilken grymt härlig överraskning!! Men jag fattar inte riktigt hur ni alla lyckats med det här, för uppenbarligen har ju alla utom jag vetat om detta.. Dessutom missade jag att ta bild på allt detta, men det finns tydligen en film.. Försökte ladda upp den, men det tar alldeles för lång tid!

Mitt i allt detta ringde A & berättade att hon var utanför & jag var tvungen att springa.. Kan berätta att jag i allt detta inte ens kom ihåg var kameran var, mindes inte var min telefon var & jag är jätteglad att jag hade sminkat mig färdigt.

Jag hade dagen till ära fått låna en thailändsk sjuksköterskedräkt av en lärare & jag & klassen träffades innan för att göra iordning oss tillsammans. Detta skulle vara min surprise till mina roomiesar & till er, men i sammanhanget nu så blev det liksom bara en fjärt i rymden, men jaja.. Typiskt!


Efter lite piff..



Efter cerifikatet så fick vi våra betyg & en liten souvenir. Sen var det tydligen dags för tacktal, något sm inte hade nämnts riktig tidigare, utan typ 30 min inna ceremonin började..Ally fick presentera thai, T- kambodianerna & av nån anledning så blev det jag som fick representera svenskarna.. Ally började med att försöka få ur sig några ord, men när hon började hulka- då var det kört.. Gråtfabriken AB säger jag bara.. Hon fick ur sig några väldigt fina ord. Efter T som körde lite mer formellt tänkte jag att, ja, men det går nog, för nu har jag ju slutat ulka. Går fram till podiet & hinner säga- When I first came to Thailand.. Sen kan ni ju gissa hur resten gick. Ja, jag fick ur mig några pipande ljud som lät ungefär som en liten förkyld mus, & sen grät hela salen, & då menar jag ALLA.. Jisses..


Pediatrik gruppen



Altså.. Finns det NÅN som ser snygg ut när e stortjuter? Förutom på film vill säga.. Jisses.. Här har vi precisöppnat mitt betyg.

Direktören för skolan (kvinnan), hennes chef & jag. Jag är den första från sverige som går denna utbildning, & hamnade därför i deras historia, så det blev en hel del foton.. Känns jättebra att representera sverige & på bilderna se ut som en nerknarkad tjack ---. Verkligen

Här är vi alla!! Älskade Benne tog det där med att skyla sig på största allvar :) Sötnos!



Kan nämna att det var militärisk precision på hur man skulle hålla diplomet & sitta på kortet.. Vi övade ett antal gånger på hur vi skulle göra när vårt namn ropades upp & vi skulle ta emot certifikatet..




Efter denna eminenta tillställning så var det dags för fotografering, det sprang dessutom runt en liten fotograf & fotade alla hela tiden, rödgråtna & allt.. TACK för den. Jodå, så är det så att vi ser rödsprängda ut så är det inte för att vi har tuggat på konstiga svampar.. Ifall ni trodde det menar jag :)

Den här dagen har varit så full av intryck & känslor så det är helt sanslöst.. Dagen avslutades på Bayroke där vi avnjöt en middag i goda vänners lag, alla har lite svårt att säga hejdå, så idag ska Ally ta oss till ett beerhouse & några från klassen hakar på.. Jag fick så fina ord från mina klasskompisar, det finaste var nog när P-Lek säger: You give me power, and you changed me to the better.. Eller när klassen & lärarna sa att jag gör dem glada & att skolan inte hade varit detsamma utan mig..

Kan fortfarande inte fatta att fröken Benedicte är här! Herregud, & skolan är slut.. Jisses.. Nu väntar packning, semester & resfeber!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar