Livet på en pinne....

Igår ringde Lina och kollade läget med lärarna på Mahidol...skolan ligger, som jag redan skrivit, mitt i floden, Thailands Kung som vårdas på sjukhuset där skolan ligger evakuerades igår pga floden och skolan kommer förbli stängd månaden ut! Vi kommer inte kunna gå ut på fler homevisit då områdena vi besökt ligger under vatten. Dock ska skolan försöka ordna studiebesök på sjukhuset i december, men återigen beror detta vad vattnet vill... Man kan väl lugnt säga att studietiden här inte riktigt blivit som vi trodde, men vi jobbar vidare med alla kurser som vi läser mot MDH i Sverige dvs. vi piffar till uppsatsen, läser folkhälsa och patofysiologi i en salig blandning.

Lina och jag åkte från koh Phangan igår efter ytterligare en underbar dag på ön. Återigen var Lina min chaffis och återigen tänjde vi på gränserna av vad vi kanske egentligen klarar av och ja....igår klarade vi 90graders backen utan problem (GULDSTJÄRNA TILL LINA!!). Att komma från lugnet på Phangan till turistiga Samui var en mindre chock för Lina och mig...först försökte vi pruta på en taxi med varierande resultat...slutade med att vi delade taxi med en backpackerkille från Australien för att komma liiiite billigare undan. Sedan blev de käk..eller...jag beställde en pizza men efter en stund fick jag veta -no pizza! och slutligen när jag åt min carbonara istället fick jag veta att pizzaugnen exploderat när dom drog igång den haha!! Thaistyle!! Senare på kvällen kom ett blont yrväder studsandes på gatan....team Thai var återförende då Ev återvänt hit från Bangkok, som tydligen ligger mer och mer under vatten (fortfarande torrt i våra kvarter enligt Ev). Ev:s skola är stängd nu igen, fram till nästa helg då det är dags för studytrip till Singapore och Malaysia.

Dagen idag har spenderats på stranden, så nu är vi ÄNNU brunare mohahaha! Nu har vi parkerat på en irländsk pub som har wifi (för det har inte vårt hotell tyvärr...) så nu blir det lite effektivt pluggande innan det är dags för lördagskväll här på Samui. Som sagt...livet på en pinne...man får helt enkelt ta seden dit man kommer!

vår strand på koh Phangan

kram på er!! vi hörs snart igen... //Emilie